Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste ut eller in. Det instängda lifvet i
cellen utan att ha något att göra — han
som var van att färdas i den friska luften
på fjället sommar och vinter under ständiga
strapatser — bröt honom till slut alldeles.
Han visste snart hvarken hvad han sade
eller gjorde. Han ångrade nästan, att han
gått och anmält sig, ty Signe hade ju icke
en gång kommit i kristen jord, och han
fick icke sakramentet, innan han bekänt,
sade prästen.
Och hellre än att ruttna lefvande ihjäl
här under all denna försmädelse, var det
bättre att svälta och frysa på fjället som en
fri man. Om man åtminstone kunde slippa
ifrån de där plågoandarna prästen och
länsmannen, — men nej, de hängde efter en
som kardborrar. Prästen talade om det
sjätte budet och förargades öfver, att Tolleiv
helt trohjärtadt berättade honom, att
budorden hade han glömt för länge sedan, och
icke visste han heller, om han fått lära de
rätta, ty skolmästaren, som skulle plugga
det i dem, kunde icke läsa stort i bok själf.
Och den där odräglige herr Laurits gick
här och påminde honom om, hvad han
påstod, han hade sagt den där natten: »Signe,
å, kom hit öfver till mig, jag fryser så!» —
som om det skulle varit något orätt.
Tolleiv fann snart, att den, som väl en
gång kommit i öfverhetens klor, den slapp
aldrig ur dem igen. Då var det bättre att
få slut på det en gång för alla och säga ja
till allt, hvad de frågade om. Det var väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
