Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strandrasen vid Almvik
En händelse, som gav genljud vida omkring, ett strandras,
inträffade vid Almvik 1886, föregånget av ett ras på en annan
plats i trakten redan 1824. Den redogörelse för dessa ras som
här lämnas — enär den utgör en intressant komplettering till
vad som redan sagts om traktens naturbeskaffenhet — grundar
sig på vad statsgeologen doktor Fredrik Svenonius anfört i be-
skrivningen till geologiska kartbladet Gamleby efter geologiska
fältarbeten omkring 1900. Hans skildring är i sin tur delvis base-
rad på referat i ortstidningarna, uppgifter av gamla personer
samt slutligen hans egna iakttagelser och slutsatser.
Det första kända raset inträffade 1824, antagligen natten till sön-
dagen den 2 maj, i den lilla Tärnviken, som sträcker sig mellan
Gagersrum och Almviksnäsets bas. Raset ägde rum i vikens syd-
västra hörn och längs dess västra sida. Det uppgives ha omfattat
en areal av omkring en hektar samt medfört en ändring av strand-
konturen omkring 300 m. Denna del av viken är öppen för nordostliga
och nordliga vindar, som bryta kraftigt mot de företrädesvis av
morängrus bildade, ställvis ganska höga stränderna. Vattnet är vid
dessa vindar och t. o. m. vid lindrig blåst mycket grumligt, men vid
lugnt väder kan man ännu på bottnen varsna slamhöljda trädstam-
mar. Sådana ha setts ända till 300 m. från den nuvarande stranden.
Före raset var invid vikens sydvästra del en något sank, skog-
beväxt beteshage, Ekhagen, som sammanhängde med bergmarken i
sydväst och sannolikt även med den mot Vassviken i nordväst gående
skogsdungen. Enligt uppgift 1903 till doktor Svenonius av en mycket
gammal person i trakten, hade raset inträffat natten till söndagen,
så att, då en flicka på morgonen infann sig för att mjölka, hon till
sin förskräckelse knappt såg några spår av hela Ekhagen. De flesta
korna hade räddat sig i land, men ännu då folket frampå dagen åter-
kom från Törnsfalls kyrka, hade ett par kor setts vadande långt ute
på ett nybildat grund, varifrån de omsider hämtades eller summo i
land. Detta grund — som ock kallades ö — sjönk sedan så små-
ningom och lär nu vara ersatt med normalt djup.
Doktor Svenonius besökte 1903 området och berättar, att man då
ännu kunde iakttaga åtskilliga mer eller mindre säkra märken efter
raset. Då man kommer från Vassviksudden, säger han, möter man
några branta avskärningar av grusstranden, vilka göra intryck av
ännu ej utjämnade avslitningsbrinkar. De tilltaga i styrka mot söder
och utgöras ofta av en stundom ända till 3 å 4 m. hög, svart, lodrät
kant av sten och mull. Huruvida alla dessa brinkar tillhöra den ur-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
