Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprungliga raskanten eller möjligen bildats i senare tid genom våg-
svallet, låter sig dock ej nu avgöras. På en sträcka ligger berget
så nära stranden, att man knappt kommer fram mellan den höga
raskanten och berget. Den rasade delen av bergets kant utgöres
mest av svart, sandig glimmerskiffer, medan den branta bergväggen
bildas av sådan skiffer samt skiffrig kvartsit, vilken just här stupar
brant mot nordost, men blott i ett en meter brett lager, för att
omedelbart väster om detta återtaga den normala stupningen mot
sydväst. En utpräglad, nära lodrät förklyftning visar sig även.
Samma zon av mörk oren skiffer anstår ungefär i strykningsrikt-
ningen från bergets nordöstra del uti en häll innanför Tärnvikens
mitt med en skenbar mäktighet av högst 20 m. Den stupar 70 till
80 grader mot sydväst, strykningen växlar mellan nordlig 45 eller
60 grader västlig.
Rasets orsak, fortsätter Svenonius, är givetvis omöjlig att nu ut-
reda, men kan ha varit någon rörelse — förkastning — i själva berg-
grunden. (Det uppgives ock, säger Svenonius i en not, att alldeles
samtidigt med Tärnviksraset ett ras- inträffat invid sjön Ödingen,
så att de kyrkofarande endast med svårighet kunde komma fram.
Enligt en i orten gängse säger skulle man vid flera tillfällen före
Tärnviksraset ha iakttagit, att vattnet i viken ”sprutat upp till flera
alnars höjd och att därvid en gemen stank utvecklats”. Samma före-
teelse uppgavs ofta ha inträffat före raset vid Almvik 1886.) För
en förkastning i berggrunden tala — fortsätter Svenonius — åtskil-
liga omständigheter. Den på land synliga brottlinjen går alldeles
parallellt med en kraftig förklyftningsriktning inom kvartsitforma-
tionen, vilken just här innehåller åtskilliga, ofta Vresiga skifferzoner.
Likaså framgår här en mycket stark tektonisk antiklinal, vars östra
del tycks representera ett kort och skarpt veck inom skifferlagret.
Att raset berott på någon strandens underminering genom vågsvallet,
synes föga sannolikt, då resultatet av ett dylikt arbete torde ha blivit
mera successivt, men icke en våldsam katastrof. Antagandet av en
tillfällig extraordinär belastning är här alldeles uteslutet. — Om
någon verklig utrutschning av jordmassorna ägt rum, kan ej av-
göras men synes föga sannolikt, då en massa träd ännu står upprätt,
och man kan väl antaga, att de nu liggande avbrutits av senare
stormvågor.
Så långt dr Svenonius om Tärnviksraset. Platsen visar ännu i dag
vissa spår efter den beskrivna katastrofen.
Raset vid Almvik inträffade utan några förut märkbara tecken
strax efter kl. 5 e. m. den 20 sept. 1886, då de flesta arbetare som
varit sysselsatta i brädgården, magasinen m. m. nyss avlägsnat sig.
Två män följde dock med i djupet, och en yngling fördes långt ut
i viken, men fördes sedan av vattenvirvlarna åter till land och räd-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
