Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ha på under arbetet, ty de blevo ju genast genomvåta, och var
det någon som trots detta försökte ”repe” med vantar på, blev
han kraftigt avhånad och gjorde knappast om försöket. Det var
bäst att tillgripa ”åkerebrasa” (att slå händerna) för att få vär-
me i fingrarna, när det ej hjälpte med att stoppa dem i byxfickor-
na eller under förklädet.
När notsträngen kommit upp så långt att ”märket”, en i not-
strängen insatt garnända e. d., blivit synligt, hade ”repern” gjort
sitt. Dragarna kommo nu och avlöste honom. ”Dragera”, det var
karlarna i ”notlaget”. På fötterna hade de ”tramper”, med järn-
broddar försedda träbitar, som bundos fast, och om livet hade de
bälten av läder eller sadelgjordsväv. I bältet var fäst en järnten, i
tenen en smäcker kedja och i kedjan en träknapp. Med en sväng-
ning, som fordrade en viss vana, slogs kedjan med knappen fast
kring notsträngen, och sedan var det bara att stampa ”trampera”
fast i isen, luta sig baklänges och hugga i. Det gick långsamt —
man skulle f. ö. se noga till att man höll samma fart som på mot-
satta sidan av varpet —, men notsträngen kom dock upp bit för
bit. Den som kommit längst från vaken släppte taget där samt
flyttade sig närmast vaken och tog i på nytt, och så gick det un-
dan för undan. När sedan ett nytt märke visade sig, slutade man
alt draga 1 denna vak samt flyttade över till nästa, där ”repern”
stod redo med notsträngen. På detta sätt gick det stadigt framåt.
Till sist drogs det i ”locksa”, och sedan gällde det att i ”opp-
locket” taga upp noten med fångsten. Där samlades nu alla, så-
väl repare som dragare, för att hjälpa till. Spänningen var stor,
ty nu skulle man få se, om varpet givit fångst. Där kom ”tögera”
glidande bland isbitarna i vaken, efter kom notsträngen. Snart
skymtade man Lovisa och Karolina eller vad ”kärngera” för till-
fället hade för namn, och snart kunde man få höra ett: ”Dra bätt-
re på särken!” Det var då lösnoten som åsyftades. Uttrycken
varierades, och det var sannerligen inte bara vinterkylan som
gjorde, att de deltagande flickornas kinder blevo vackert röda.
Så kom det stora ögonblicket, då ”karsen” visade sig. Hade
varpet lyckats väl, fylldes ”opplocket” av en enda stor och spratt-
lande massa, hundratals valar strömming, som med noten halades
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
