Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land och Tjust, utvisas otvetydigt av Östgötalagens dråpsbalk,
där det talas om dråpsböter för godsförvaltare hos jarlen, ”i Ro-
dens bo”. Landskapslagen ägde rättslig kraft endast i Östergöt-
land och nordöstra Småland och då nu särskilda böter stadgas för
dråp på en som förvaltar jarlens gårdar i Roden, inses att Roden
också måste hava sträckt sig ned i dessa landsändar. Om också
själva termen i fråga icke har påträffats för längre söderut beläg-
na landsändar, veta vi dock så mycket om Tjust — att döma av
ett dombrev av år 1385 — hade skyldighet att hålla ett ledungs-
skepp. Liknande förpliktelser åvilade också Aspeland söder om
Tjust.
Av de fåtaliga och föga utförliga handlingar, vari dessa ting
beröras, kan man förstå att ledungstjänsten i Östergötland också
kallats snäckotjänst, åtminstone under Albrekts av Mecklenburg
tid, 1300-talets sista kvartssekel. Häraderna inne i landet hade
i stället för skeppsplikten att utgöra en särskild skatt, ledungsla-
men, ibland också kallad skeppsvist. Intäkterna av denna torde
väl hava använts vid utrustningen av ledungshären.
Skeppen benämndes vanligen häradssnäckor och underlåtenhet
från rodshäraderna att utrusta ett sådant belades med böter, snäc-
kopenningar. Av benämningen fyrtioroddarsskepp som påträffas
i Östgötalagens byggningsbalk förstå vi att 20 roddare suttit vid
vardera sidan av båten och rott. Skeppstypen i fråga synes hava
varit den vanliga för ledungsbruk.
Av två stadganden i Östgötalagens förut omnämnda dråpsbalk
kan man utläsa ett annat med ledungen sammanhängande förhål-
lande av stort intresse. Icke endast häradena försåg konungen
med krigsskepp och män, utan även enskilda personer och dessa
uppmuntrades på olika sätt att förstärka flottan.
Det första av stadgandena tillerkänner vissa personer en sär-
skild hedersbot, thokkabot (ordagrant = tackbot) förutom de
. vanliga dråpsböterna, därest någon av deras män dödades eller
sårades. Och de högt uppsatta personer på vilket stadgandet ägde
tillämpning voro sådana som hade ”stallare och stekare och fyrtio
roddare på egen bekostnad”. Av västnordiska källor veta vi att
stallarna och stekarna voro höga dignitärer i stormännens kriga-
d2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
