Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månen, omständigheterna och behovet kräver. Porten och ut-
gången skall vetta mot fienden eller mot öster, och närmast por-
ten skola de ligga, som främst äro skickade att strida samt ba-
nérförarna. Skärmarna byggas så: först hugges träd och ris
och lägges skickligt som en mur och uppkastas jorden utanför.
Däruppå gör man en stark torvvall. Och omkring uppkastas en
grop, 12 fot bred och 9 fot djup och all jorden kastas upp på torv-
vallen. Och i torvvallen ordnas mycket trä, bålverk, bjälkar och
bössehål. Och till detta ändamål plägar alltid i hären föras
många spadar och yxor, järnpikar och andra redskap, som tjäna
till att bygga med. Men äro fienderna ej stadda i närheten, då
är det lätt att bygga skärmar. Men äro de tillstädes, då hålla
alla de, som äro till häst och hälften av fotgängarna omkring vakt
mot fienderna, medan de andra gräva och bygga”.
Bekant är vidare Olaus Magni skildring av huru man vintertid
övade stormning av snöfästningar. I samband med jakter vin-
tertid omtalas också att man plägade öva vad vi benämna post-
tjänst, varvid särskilt stor vikt lades vid att lösen icke bortglöm-
des, tyst ombyte kunde ske vid postställen och att uppmärksam-
heten på morgonsidan icke avslappnade.
I fråga om vapnen hade sedan tidigare medeltiden utvecklingen
gått framåt. De gamla hade förbättrats. De enklare bågarna
voro nästan helt ersatta med de vida effektivare armborsten. Som
av Olaus Magni skildring ovan framgår, hade också eldvapen bör-
jat införas. Redan på Albrekts tid fanns de första handbössorna,
men deras effektivitet var vida underlägsen armborstens. Av be-
lägringsredskapen hade den gamla kastmaskinen blidan vid sin
sida fått kanoner, då benämnda hakebyssor. Dessa bestodo utom
lavett av två delar, ett eldrör och en kammare. Vid laddande
försågs kammaren med krut, erforderlig förladdning och kula. Vid
avfyringen hakade man på kammaren och förde därefter en lunta
till ett fänghål. Av ammunitionssorter har man hittat såväl bly-
kulor som stenkulor och kartescher. De sistnämnda utgjordes
av ett hölje av tunt furuträ fyllt med flintskärvor. Som lätteli-
gen inses, blev effekten av skottlossningen icke överväldigande an-
nat än möjligen i ljudavseende. ”Byssorna” sköttes av främman-
de byssemästare, i regel tyskar, och vapnen ingingo vanligen i
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
