Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästningarna, även om de någon gång omtalas medförda i fält. I
sistnämnda fall benämndes de kärrebyssor, vår tids fältartilleri.
Redan under medeltiden omtalas skidtrupp i källorna, första
gången, då Karl Knutsson företog sitt vinterfälttåg till Skåne 1452.
I unionstidens ändlösa strider med det danska krigsfolket fick
det svenska landvärnet under sina dugande ledare en alltmer en-
hetlig organisation och allt större stridsvana. Motståndaren ut-
gjordes företrädesvis av inom starka fästningar skyddade besätt-
ningar eller också av rörliga styrkor, vars huvuddel var tungt
rustat kavalleri. För att med utsikt till framgång kunna taga
upp kampen mot de sistnämnda måste det allmänna landvärnet
alltjämt tillämpa den urgamla svenska bråttaktiken. Dess hu-
vudsakliga beväpning, yxor och bågar eller armborst, och avsakna-
den av skyddsutrustning, gjorde det omöjligt att i öppna fältet
hejda pansrade ryttare. Än mer blev så fallet, då pålyxan mer och
mer försvann till förmån för armborst. I stället lägrade man sig
i trånga passager bakom stora förhuggningar. Olaus Magnus
omtalar också huru man plägade till större delen avsåga träden
utmed en vägsträcka och då fienden hejdades av den spärrande
bråten, med rep draga omkull dessa. I den uppkomna förvirringen
och då ryttarna tvingades sitta av, blev de klumpiga och oviga
motståndarna ett lätt byte för bönderna.
Bråtstriden blev den naturliga stridsformen för landvärnet, då
det gick mera mangrant i fält. En av de allra ryktbaraste stri-
derna av denna art utkämpades sommaren 1452 nere i Holavedens
skogar.
En genom värvningar på kontinenten förstärkt dansk här, be-
stående huvudsakligen av pansarrytteri hade i juli månad av
Kristian I förts in på svenskt område. Den kom så småningom
att förläggas till Jönköping för att svenskarna skulle sväva i
ovisshet huruvida operationsriktningen skulle väljas väster eller
öster om Vättern. Det svenska högkvarteret och frälsetrupperna
hade samlats till Vadstena och i Östergötland hade landvärnet
under sin lagman Erik Nipertz kallats ut.
Vägen in mot Östgötaslätten spärrades, eller borde ha spärrats
av Rumlaborgs fäste nere vid Huskvarna, men kommendanten
där, holsteinaren Eggert Krummedike, hade gått över i dansk
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
