Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande med armborsten vilande på armen eller spänt bågsträngar-
na i knotiga buskars skydd. Makt och prakt, armod och fredlöshet
-— allt har denna gamla väg skådat. Det är kanske inte alltid så
uppbyggliga händelser den skulle ha att förtälja, men intresselösa
skulle de inte riskera att bli. |
Det är kanske sant att den danske härföraren Joakim Romuler
med sina knektar kom fram här i augusti 1192 för att bränna ned
den lilla staden, vilken fortfarande lever sitt liv ett stycke från
vägen. Måhända är också den tradition sannfärdig, som berättar
att danskarna två gånger tidigare hemsökt staden. Och år 1464
— under Karl Knutssons regeringstid — avlade den danske kung-
en Kristian I ett besök i orten med 6,000 män i följe: bistra dan-
ska krigarefysionomier synes vägen i rikt mått fått skåda. Med
eld och förödelse kommo de: Daniel Rantzau år 1567, hans frände
Gert Rantzau 1612. Men också i den andra riktningen ha skaror
strömmat fram: längs denna väg samlades bygdens allmoge en
gång för att förena sig med Engelbrekts folk, på väg att försöka
röka ut den danske Jens Grim på Kalmarhus. Detta blev inte si-
sta gången smålänningarna drogo fram här i liknande ärenden;
uppgörelser med grannarna på andra sidan sundet saknades inte
under de århundraden vägen var i bruk för trafikanter med alle-
handa ärenden att ombesörja.
Ofta voro väl dessa trafikanters ärenden av mera fredlig art.
Här reser således i nådens år 1532 Katarina av Sachsen-Lauen-
burg för att avlägga visit hos dottern Dorotea i Danmark. Nyss
har hon gift bort sin andra dotter Katarina med kungen av
Sverige, den bålde Gustaf Eriksson Vasa. Litet otryggt har det
kanske känts att överlämna sitt barn i händerna på den något
äventyrlige svensken, som fortfarande har en del att bestyra med
Kristiern av Danmark och en vidlyftig sälle, som kallas Daljun-
karen; men trots detta har svärsonen synts vara på gott humör, då
han efter bröllopet följde kära svärmor ett stycke på väg. Man
kan kanske förmoda, att lättnaden på ömse sidor var avsevärd, då
giftermålet äntligen var överstökat, och att Katarina därför med
ljust sinne underkastade sig de besvärligheter vägens backar och
krökar åsamkade framfarten.
En blåsig decemberdag året därpå klapprar hovar över vägen.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
