Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drabanten Jost Bargh har sänts med ilbud ned till Sachsen-Lauen-
burg med underrättelse om en svensk tronföljares lyckliga födelse.
Den väderbitne ryttaren var sannolikt inte upplagd för djupare
grubblerier; annat än möjligen över vintriga ritters allmänna ve-
dervärdighet; i motsatt fall torde han möjligen ha frågat sig vil-
ka öden denna ättling till den stränge kung Gösta hade att vänta,
han som en gång skulle bli känd som Erik XIV; en mörk vildfågel
i Vasasläkten, vars komplicerade uppenbarelse givit sena tiders
historieprofessorer så mycken huvudbry.
En gång vuxen och förvandlad till en den svenska regentläng-
dens arbiter elegantiarum, blev Erik XIV den gamla vägens trägne
befarare. På Kalmar slott residerade han som tronföljare; där |
förde han sitt eget hov, vars seder voro något olikartade dem som
gåvo sin prägel åt gamle kungens omgivning. De unga adelsjunk-
rar och allsköns utländska äventyrare, som vimlade i Kalmarre-
sidenset, voro av annat snitt än de i harnesk grånade kämpar, vil-
ka omgåvo kung Gösta. De gånger denne gjorde färden till Kal-
mar skallade skrattet antagligen mindre högljutt över vägen, och
anletena under baretter och stormhuvor voro av ett mera hård-
skuret och vassblickande slag än då prinsens plymfladdrande föl-.
jen voro ute på färdevägar.
Men ibland upptogos väl prins Eriks tankar av allvarliga ting,
då han red vägen fram. Så kan man tänka sig ha varit fallet,
när han en dag anno domini 1559 färdades till sitt slott, sedan han
genom föga diskret uppträdande för evigt komprometterat sin
syster, den sköna och hetblodiga Cecilia, vid hennes lilla kärleks-
handel i Vadstena med unge greve Johan av Ostfriesland. Simon
Volder, utsänd av pfalzgreven Jörgen Hans av Weldens för att
studera den unga vasaprinsessans lämplighet som pfalzgrevinna,
måtte ha haft en myckenhet delikata ting att förmäla angående
den sprättaktige greve Johans affaire de coeur med hans herres
tilltänkta; släktskap med den något irrationella svenska kunga-
familjen var säkert ingenting att rekommendera för stillsamma
småfurstar torde den gode äktenskapsdelegaten ha tänkt. Allt-
medan greve Johan försattes i en fristad lämpad för ruelse över
amorösa bravader och gamle kungen bereddes många sorgsna
stunder under försöken att inför världen överskyla den familje-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
