Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sentation uppväckte vasavreden i dess minst behagliga form. Man
må inte förundra sig däröver; medan ambassadens herrar sorg-
löst strödde kring det från herr Eskils gemak medförda guldet
till raljanta små fransyskors gamman, stångades gamle kungen
med upprorsmannen Nils Dacke i de småländska skogarna. När
von Pyhy återvände var hans härlighet all: bakom lås och bom
erhöll han rikliga möjligheter till filosofisk begrundan över lyc-
kans och kungagunstens obeständighet, medan hans herre grund-
ligt inventerade hans ägodelar för att i någon mån sauvera sig för
den inburade legatens slösaktiga handhavande med de kronans
tillgångar, som under så mycken möda under årens lopp skra-
pats ihop. Som skapare av den plågsamma kurialstil, vilken
ännu i dag så ömt vårdas av våra ämbetsverk, framstår måhända
herr Konrad, bortsett från hans försyndelser i övrigt, såsom icke
helt oförtjänt av det hårda öde, vilket slutligen drabbade honom.
Nils Dackes namn skymtade härovan. Av hans äventyr är
denna gamla väg omsusad. Här har han och hans friskaror smu-
git fram, vräkt bråtar över vägbanan, legat i bakhåll bland träd-
stammarna med pilen på sträng, med vargspjut och yxa, redo att
klyva skallarna på kung Göstas knektar. Här ha upprorsmännens
marsch mot Östergötland gått; i vild flykt ha de kommit rusande
tillbaka undan kungens fänikor, jagats ned mot Hjortens sjö, där
slutkapitlet skrevs i Dackeupprorets historia. Bland vägens skug-
gor lever ännu minnet kvar av denna den farligaste attacken mot
den förste Vasas välde; den småländska allmogens opposition mot
i dess tycke egenmäktiga ingripanden mot urgamla rättigheter.
Ett av de rörligaste och händelserikaste brottstyckena i den gam-
la vägens saga skrevs sannolikt av Dacke och hans ”skogstjuvar”.
En annan Vasaprins, den tankfulle Johan, har kanske också fo-
gat ett litet blad till vägens historia. När han för brodern Eriks
räkning i friarärenden besökt England, medförde han hem visser-
ligen inte örikets jungfrudrottning men i stället något, som många
torde anse ha varit att föredraga: de första kräftorna. Kanske
var det just på denna väg han fraktade sitt dyrbara byte ned till
slottsdammarna i Kalmar, varifrån de sedan spritts vida omkring.
Vad man än kan ha att anmärka mot Johan III som regent: myc-
ket må anses vara honom förlåtet i ljumma augustikvällar, då
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
