Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också till det, som inte var och en får roffa åt sig utan vidare.
Det är för övrigt misshushållning att plocka omogna bär. Precis
som man i Rhenlandet bestämmer, att före en viss dag får inga
vindruvor skördas, bestämmer Händelöps byman varje år, att före
en viss dag får ingen plocka ett enda lingon, och innan bymannen
sagt till är även nyponen tabu. Givetvis är det inte alltid så lätt
att kontrollera, att förbuden strikt efterlevas. Några bestämda
straff finns egentligen inte stadgade. Men det behövs inte. Ärlig-
heten sitter djupt i folket. Den måste med naturnödvändighet fin-
nas där, annars hotas det lilla samhällets existens. Och för resten,
vilket straff kan vara hårdare än långsinta grannars oförsonliga
förakt. Inte förrän dagen innan lingonplockningen börjar, ger by-
mannen besked. Det sker i regel genom ett anslag på ett kastanje-
träd, som utgör byns centrum. Förr i tiden hände det ofta, att
kvinnorna i byn gav sig ut vid ett eller två på natten för att börja
plockningen. De fick då ta med sig en lagom avskärmad lykta. Men
när dagningen bröt fram kunde det hända, att man fann sig
omgiven av hela byns fruntimmer, fast man trott sig vara ensam
i skogen. För att råda bot på det eviga, irriterande nattplockandet,
fastställdes slutligen även klockslag, då arbetet fick börja.
Vanligtvis är detta klockan åtta på morgonen.
Blåbär, smultron, svarthallon, suräpplen, slånbär m. m. är det
fullkomligt fritt att plocka. Men aen återhållsamhet, som hände-
löpborna självmant pålagt sig, när det gäller en del av de vilda
bären, har haft god, uppfostrande verkan, särskilt på barnen. Den
” över allt i landet självklara rätt, varmed barn annars ger sig ut
att ”palla” frukt utan tanke på strafflagens bestämmelser, är
alldeles okänd på Händelöp. Under det år författarinnan till detta
opus bodde på Händelöp, hade hon till sin disposition bland annat
ett plommonträd med härliga, röda plommon. Trädet stod obe-
vakat för sig själv, och det föll henne aldrig in, att hon skulle
få behålla så värst många frukter för egen räkning, när det
fanns så mycket barn på ön. Emellertid gick det höstnatt efter
höstnatt, och ingenting försvann från trädet, varken kart eller
mogna frukter. Till sist började hon äta själv. Hon åt, så hon
blev led på plommon. Och då återstod det ingenting annat än
att sammankalla hela ungskocken. ”Ta för er!” kommenderade
hon. Ungarna tog var sitt plommon, inte mer än ett, försiktigt
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
