Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klart — tror jag. ”Nää du, det är visst ingen riktig relingslinje,
här fortsätter isräfflan. Men de här tvärstrecken måste vara
spantstreck, de går ju tvärs över räfflorna. Här kan vi krita i
säkert. Där får vi vänta och se, tills solen sjunkit längre ner och
skuggorna i rännorna blir tydligare.” Och solen sjönk så smått,
och bergtavlan framträdde allt klarare. Innan kvällen kom, kunde
Hjalmar registrera sin första hällristning med en hel liten flotta
av bronsåldersskepp, inhuggna i en liten oansenlig berghäll i en
Tjuståker för 3.000 år sedan. Varför? Ja, där fick vi att spekulera
över hur länge och hur ofta vi ville. Eller till nästa häll Hjalmar -
spårade upp. Den kom efter två år, på Almviksnäs. Men då var vi
redan blaserade på så’nt och på jakt efter annat forntidsvilt, näm-
ligen stenåldersboplatser.
Stenåldersboplatser, varför fanns det inte sådana här i bygden, |
när de finns för övrigt längs hela Sveriges kust. Ut och leta, efter -
keramik och stenyxor. Litorinagränsen går här på 30 meters höjd -
över havet. Då bör keramikboplatserna ligga på 20 ner till 15 -
meter. Först och främst dem gäller det att spåra upp. ”Men om
jag hittar slagna yxor, utan keramik, högre upp, ända uppe vid -
högsta Litorina, gör det nå’t?” kom Hjalmar halvhögfärdigt och
spefullt en dag, och stack under näsan på mig två nävar med
stenyxor, uråldrigare än både han och jag sett förr i bygden.
Tvärt till Fästad, med måttband och avvägningstub. Mycket fann
vi inte den dagen av värde för antikvitetssamlare: lite kol, ett
par kilo stenskärvor — och nivåsiffror till stenyxorna, som kunde
ge Hjalmar nöjet att pricka in sin första stenåldersboplats i Tjust
på sin inventeringskarta, där det redan då, 1930, var tätt med
fornminnesmärken.
Den kartan är en vacker minnestavla över fornminnesforskaren
Hjalmar Johansson, maken till det verket har inte många lekmän
gjort. Jag är glad över att ha fått vara hans arbetskamrat under
många och roliga år ”i fält”, vid skrivbordet och under oför-
glömliga samtal, oss två ”forndårar” emellan.
Harald Stale.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
