Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hungern. Njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tobak. 173
hos fullväxte, men som starka rökare endast äta litet, så blifva
de ofta gamla, hvarför det icke står rätt till med den åldrige, om
icke pipan vill smaka. Af instinkt börjar den nyfödde dia mo-
derns bröst. Som röka icke gerna kan förklaras för ett verk af
förnuftet, så se vi deri en qvarlefva af denna instinkt, som på
samma gång är ett tidsfördrif. Sugningen på munstycket eller
cigarren sysselsätter, rökens lindriga värme retar, pipans eller
cigarrens glimmande och anblicken af de upp- och nedstigande
rökmolnen liknar den förbiflytande bäckens vågor eller den fladd-
rande lågan i kaminen. I ögonblick af lynnets nedstämning gif-
ver hvarje anblick af föremål, som röra sig, förströelse, derför
sitter man så gerna vid fönstret och ser ut på gatan på de för-
bigående. Rörelsen bringar sinnet åter i jemvigt, tankarne få
nytt lif och sväfva omkring liksom rökmolnen, vanan blifver se-
dan ett nödvändigt behof och till slut kunna många icke mera
läsa, skrifva, tänka utan pipa alldeles som advokaten, om hvil-
ken Addison berättar, att han icke kunde utföra ett mål utan att
nysta en segelgarnsände kring fingrarne och kom af sig i sitt
försvar, då en listig motpart bortsnappat segelgarnet ur hans ficka.
Sparrmans hottentott sprang tolf mil till baka efter sin pipa, som
han glömt, och hvilken rökare har icke någon gång i smått gjort
sig saker till en liknande hottentottsottis?“
Den ihållande retning på nervsystemet, som tobaken utöfvar,
och den rörlighet han förlänar rökarens alla föreställningar och
känslor disponera enligt Bouchardats åsigt till liknöjdhet, tomma
drömmar, planer och förslag, som aldrig utföras, utan i likhet
med cigarren gå upp i rök. Rökning är derför ett förträffligt tids-
fördrif för den sysslolöse, och hjelper honom att uthärda overk-
samheten och bekämpa ledsnaden, men underhåller också genom
vanan hans lätja. “Bland tobakens verkningar, säger Artmann,
skulle jag vilja räkna en periodisk deprimering af förståndets verk-
samhet. Detta är åtminstone fallet hos turkarne, men äfven hos
oss européer användes tobaken af samma skäl, i det han hjelper
till att fördrifva ledsnaden, som har sin grund i otillfredsstäld el-
ler hindrad själsverksamhet. Visserligen vidhänger man äfven
under rökningen sina tankar, men mindre sjelfmedvetet liksom
i drömmen, hvaraf äfven kommer sig, att man stundom icke för-
mår angifva hvad man tänkt. Härvid förloras måttet på tidsin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
