Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hungern. Njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Hungern. Njutningsmedlen.
tervallerna, d. v. s. man finner visserligen tiden lång, men blott
för ögonblick och framför allt utan den tryckande känslan af att
redan hafva plågats af ledsnaden".
Redan Hernandez iakttog i Amerika, innan tobaken infördes
till Europa, på vildarne, att han lindrade smärtan, minskade trött-
hetskänslan, ingaf dem undergifvenhet i sitt öde och medförde
glömska af sorger och bekymmer. Den fattige arbetaren, jägaren,
soldaten o. s. v. underkastar sig af denna anledning också hellre
mången annan försakelse än den att umbära tobak och gör, sä-
ger Demokritos’ författare, "som daglönaren, hvilken i valet och
qvalet mellan bagarboden och tobakshandeln räknade sina slantar
och sade : ’Bröd måste jag väl ha’ och tobak måste jag ha’ också,
men bröd ska’ jag ha’ och framför allt ska’ jag ha’ tobak’. Hol-
ländaren räknar afstånden efter så och så många pipor, och ma-
trosen, som skulle hängas, bad vid galgen att få röka en sista
pipa, som smakade honom så bra, att man måste påminna ho-
nom, .
att tiden var inne. Han stälde pipan försigtigt vid stegen och
klättrade uppför de ödesdigra pinnarne, men erhöll i sista stunden
nåd och återtog pipan med de orden: ’Så när hade den slocknat
för det här nöjets skull’. En äkta rökare gör ingenting utan att
först stoppa sin pipa, och pipans stoppning, tändande, rökning,
urknackning och rengöring tager helt säkert mången rökares halfva
lifstid i anspråk; må hända förskrifver sig uttrycket: ’han ligger
i de sista dragen’ från någon döende rökare".
Sedan det högvördiga presteståndet upphörde att dundra mot
tobaken, har det i sitt sköte räknat de största rökarne, och den
lärde och filosofen saknar ogerna sin pipa, ehuru hon gör hans
svaga ögon, dåliga mage och tänder ännu sämre. Liksom det
gifvits berömda dyrkare af Ceres, Bacchus och Venus, har det
äfven gifvits berömde rökare. Konung Stanislaus hade ett mun-
läder, som höll ut till sent på natten, Peter den store bolmade
som en verklig skorsten, Friedrich Wilhelm I hade sitt berömda
tobakskollegium, der han omgifven af sina generaler och officerare
till ölet rökte holländsk tobak ur kritpipor, medan hofnarren Gund-
ling föreläste och förklarade tidningen. Icke rökare måste hålla
en pipa i munnen. Hans son Friedrich II tålde deremot icke
tobaksrök och Goethe ville icke ens medgifva, att en snillrik man
röker pipa. Emellertid voro Milton, Addison, Klopstock, Wal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
