Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Lifsmedlen - 1. Animaliska näringsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köttets smaklighet. 251
hösten, då djuren äro bäst närda. Gammalt fårkött är nästan
så segt som gammalt oxkött, deremot gifva lammen fina vinter-
stekar. De i fritt tillstånd lefvande djurens kött, således ville-
brådets kött förlorar sin fina smak, om djuren inspärras och er-
hålla husdj ursfoder af menniskohand.
Hvad fisken beträffar, så hafva fjällfiskar ett bladigt, men
fint kött; skinnfiskarne åter ett mera sammanhängande, groftrå-
digare. De senares tjocka, saftiga hud, som vid kokning sväller
ut till ett mos, är det bästa på hela fisken, en verklig läckerhet.
Om det inflytande vattnet kan utöfva på fisken berättar
Payen : “På en landtgård, i hvärs granskap en ammoniakfabrik
var belägen, hölls en stor bassin fyld med vatten, som hemtades
från en brunn, gräfd i en jordmån, som af gammalt varit genom-
trängd af förruttnande djurämnen. Det innehöll ett ovägbart
spår af den lösliga delen i den s. k. dippelska oljan, men den
knappt märkbara lukten var i verkligheten så svag, att hästarne
utan motvilja drucko’ detta vatten och att karpar och lindare deri
kunde lefva och utveckla sig.“
“Några månader efter denna fiskdams inrättande föll det mig
in att efterse vattnets verkningar på fiskarnes kött; några fiskar
koktes derför omedelbart utan att undergå någon vidare behand-
ling, men när deras kött undersöktes och jag smakade derpå, var
det brunt och luktade så starkt, att det var alldeles oätligt. Det
luktande ämne, som till en så liten del fanns i vattnet, hade
således i fiskarnes kött afsöndrats i sådan mängd, att detta var
fullständigt förändradt till både färg, lukt och smak.“
“Af samma slag, ehuru vida mindre starkt utpreglad, är den
verkan, som gifver sig till känna, när karp och ål, som länge
gått i det orena och stillastående vattnet i dammar och pölar,
antager en märkbart rutten lukt, som gör sådan fisk mer eller
mindre obehaglig att äta och förklarar det företräde, som man i
allmänhet gifver åt fisk, fångad i det rinnande och drickbara vatt-
net i floder och strömmar."
Men icke blott köttet af olika djur eger en skiljaktig och
vexlande smak, äfven kött af ett och samma djurs olika kropps-
delar skiljer sig icke blott till fettrikedom utan ock till smak och
erhåller på detta sätt ett olika värde, hvarefter försäljningspriset
rättar sig i de länder, hvilka såsom England och Frankrike hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
