Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Lifsmedlen - 2. Vegetabiliska näringsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 Lifsmedlen.
mängd i rågen och hafva af ålder framkallat högst farliga sjuk-
domsfall i massa, hvilka på folkspråket betecknas såsom drag-
sjuka, styfkramp, krypsjuka, brandpest m. m. Sjuk-
domen, som erhållit namn af ergotism, yttrar sig
genom döfhet och s. k. myrkryp i lemmarne, mag-
kramp, diarrhé, kräkning. I svårare fall tillkomma
plötslig svindel, blindhet, darrning och ryckning i le-
derna, förlust af talförmåga och medvetande och slut-
ligen ett brandartadt bortdöende och förstörande af
olika kroppsdelar till dess döden inträder under de
häftigaste plågor.
Från nionde till trettonde århundradet rasade
ergotismen i sin svåraste form under namn af ignis
sacer eller den helige Antons eller Martialis’ eld i
synnerhet i Frankrike. Dödligheten var stundom all-
deles fruktansvärd; år 994 uppgifvas ej mindre än
40,000, år 1129 deremot 14,000 menniskor såsom
Fig. 4i. Mjöi- sjukdomens offer. “Häftiga, odrägliga smärtor, be-
•byga- rättar Hjeser efter de gamla krönikorna, pinade de
angripna så att de högljudt veklagade, skuro sina tänder och
skreko, och tilltogo under sjukdomens förlopp allt jemt mera, be-
redande de olycklige för hvarje ögonblick dödens qval. En osyn-
lig, under huden dold eld skilde köttet från benen och förtärde
det. De angripna lemmarnes hud blef blåblek, mullbärsfärgad och
svartaktig. Dervid förblef det yttre kallt och de sjuke genom-
trängdes af en så isande frost att de icke kunde uppvärmas genom
något medel. Sedan blefvo de angripna delarne antingen svarta
såsom kol eller bulnade de och förtärdes af en vidrig för-
ruttnelse. Köttet föll från benen och förpestade luften. I andra
fall afföllo de sjuka lemmarne, företrädesvis händer och fötter,
och man •
såg somliga sjuka, på hvilka endast bål och hufvud
återstodo. De olyckliga åstundade döden såsom en lindring af
sina qval, men döden inträdde icke förrän sjukdomen förtärt ex-
tremiteterna och angripit de vigtigaste organen. Tog sjukdomen
en god utgång, hvilket ofta först skedde efter de afdöda lemmar-
nes afskiljande från de friska, så instälde sig i stället för den förra
iskylan en hetta, som fordrade en egen behandling, om icke
’kräfta’ skulle tillkomma. För öfrigt inträdde ärrbildningen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
