Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farsoterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pesten i London 1665. 583
att hemsöka Europa, och det 15:de århundradet är lika rikt på be-
rättelser om pestepidemier som det föregående. Äfven under hela det
16:de århundradet utgjorde pesten en stående sjukdom, somförhvarje
år än här, ån der visade sig och dels inskränkte sig till smärre om-
råden, dels antog pregeln af en allmän farsot, som utbredde sig från
det ena landet till det andra. Först från slutet af det 17:de och bör-
jan af det 18:de århundradet börjar pesten märkbart aftaga, men
innan han alldeles försvinner, upplågar sjukdomen likväl för sista
gången i England 1665, i Frankrike i Provence och Marseille 1720,
i Sverige, liufvudsakligen i Upsala, Stockholm och Karlskrona, 1710
med förfärande våldsamhet. I London, som häftigast hemsöktes,
dogo öfver 65000 menniskor. Den ansågs hafva kommit dit med
fartyg från Holland och omtalas såsom skördande sina första offer
i maj 1665. “Nu hafva Londons borgare, säger prestmannen
Thomas Vincent, upphört med sin handel, ty de börja frukta att
hvar och en, med hvilken de tala och handla, möjligen kommit
från ett besmittadt ställe; nu vissna rosor och andra ljufva blom-
mor i trädgårdarne och skys på torget, och folk vågar icke lukta
på dem af fruktan att af deras doft ådraga sig smitta. Kuta och
malört bäras i handen, myrrha och zedoarrot hållas i munnen,
och få gå ut på morgonen utan något motgift. Nu äro många
hus stängda, dit pesten kommit, och invånarne innelyckte för att
icke sprida omkring smittan. Det är högeligen uppskakande att
se de röda korsen och på portarne läsa i stora bokstäfver: ’Herre,
förbarma dig öfver oss’, och se vakter med hillebarder stå framför
dem och en sådan enslighet på dessa ställen och folket skynda
förbi med så förskräckta blickar som om de fruktat en fiende i
bakhåll för att förgöra dem“. “I augusti och september, säger d:r
Hodges, sedan pesten gjort sig till herre allestädes, började han
ett så fruktansvärdt slagtande, så att tre, fyra eller fem tusen
dogo i veckan och en gäng ända till åtta tusen. Hvem kan be-
skrifva alla denna tidens olyckor ? Hela det britiska folket bar sorg
för sin hufvudstads elände. I många hus lågo liken och väntade
att begrafvas och i andra åter menniskorna i sina sista andetag;
i ett rum hördes dödsrosslingar, i ett annat yrselns skrän, och icke
långt derifrån begräto slägtingar och vänner både sina förluster och
sörjde öfver sin egen snart förestående olyckliga hädangång. Döden
var alla barns amma och den nyfödda gick omedelbart från sin mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
