Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farsoterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584 Farsoterna
elers lif i grafven. Bröllopsbädden förvandlades till dödsläger och
det olyckliga paret funno döden i hvar andras armar. Några af
de angripne raglade omkring som druckne och föllo och dogo på
gatorna, medan andra lågo såsom halfdöde i dvala, men för att
icke väckas förr än af domsbasunens ljud; många lågo och kräktes
såsom om de fått gift. andra föllo döda omkull på torget, medan
de köpte sina lifsförnödenheter. Jag kallades till en flicka första
dagen hon angreps, och som jag fann, att hon andades utan svårig-
het, att hennes kropp hade sin naturliga värme och hennes inre
var fritt från hetta och smärta, hennes puls icke oregelbunden,
utan allting så som sig borde, var jag på väg att tro henne låtsa
sig vara sjuk, då jag på hennes bröst fann dödens säkra känne-
tecken på flera ställen ;
och följande natt dog hon, innan hon sjelf
eller någon af hennes omgifning på annat sätt kunnat finna några
sjukdomsföreteelser “
.
I Marseille bortryckte pesten under de fem månader den
rasade derstädes tredjedelen af befolkningen. Knappt hade ryktet
spridt sig, att den hemska gästen infunnit sig, i staden förr än en
allmän flykt af de rike och välmående invånarne äfvensom af de
flesta offentliga myndigheterna skedde. Endast den ädle biskopen
Belzunce, två borgmästare och en helsovårdsintendent qvarstannade
på sina platser. En soldatkordong drogs omkring den olyckliga
staden och dödsstraff stadgades för hvar och en, som vågade genom-
bryta den samma. Sålunda lemnades staden åt sjukdomen och
snart äfven åt hungersnöden. Pesten angrep företrädesvis kraft-
fulla män, ungt folk och qvinnorna i blomman af deras ålder, han
skonade gubbarne och de sjuke. Ingen fanns att vårda de sjuke,
att begrafva de döde. Men omkring Belzunce slöto sig de lägre
presterna och de andliga ordnames medlemmar ;
de skyndade från
sjuksäng till sjuksäng, från graf till graf utan att likväl hinna till
öfver allt. “Se Belzunce, skref en samtida, han har gifvit bort
allt hvad han egt; alla dem som tjenat honom äro döda; ensam,
fattig, till fots besöker han från tidigt på morgonen eländets
fasansfulla kyffen och på aftonen återfinner man honom rnidt ibland
de döendes hopar, han lindrar deras törst, tröstar som en vän och
undervisar som en apostel".
I Stockholm, som af en befolkningssiffra, hvilken högst sanno-
likt understeg 60000, förlorade öfver 20000 menniskor, omtalades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
