Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter - Inbildningskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 249 o —
icke rum i naturen , så långt vi knnne
följa henne på spåren, utan endast
förändring, och då vi tale om ett tillintet»
blifvande efter döden, så förstå vi
derunder iiatet vidare, än förändring» Den
kraften, som satte kroppen i rörelse, som
kände och tänkte, upphör hos en död
att i sina verkningar vara
märkbar för de lefvandes
sinnen, och kroppens hittills förbundna
delar skilja sig småningom ifrån hvarandra;
detta är allt hvad erfarenheten i
allmänhet säger oss rörande denna stora
förändring. Nu ar frågan icke så mycket
om, hvart ofvannämnde kraft tager
vägen, söm fastmera derom, huruvida hon
utan kroppen , i hvilken hon bade
föreställningar och medvetande, äfven ännu
kan och skall hafva dylika.
Erfarenheten, hvilken ensam kunde meddela
fullkomlig visshet, Öfvergifver oss här
helt och hållet. Vijnödgas således 6Öka
ett med tillhjelp af andra bekanta
sanningar förskaffa oss något ljus i detta,
mörker.
Hoppet derom, att menniskans själ
efter sin skillsmessa ifrån kroppen skall
bibehålla sitt medvetande, grundar sig
förnämligast på tron på en allvis och
G g 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
