Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter - Inbildningskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 246 o —
allgod Skapare. Att antaga en sådan,
ar ett oumbärligt behof för den något
odlade menniskan» Man kan visserligen
äfven så litet bevisa dennes tillvarelse,
som själens (ty ett tings tillvarelse
skonjes endast igenom sinnlig åskådning);
men man finner sig dock, vid
uppmärksamt betraktande af verlden, nödsakad
att tänka sig en första orsak till allt det,
som är till, och alltså att antaga ea
Guds tillvarelse såsom nödvändig. Be~
traktar man vidare de skapade tingens
outgrundligt visa och konstfulla
inrättning, så måste man föreställa, sig detta
väsende såsom all sedlig fullkomlighets
källa, såsom vishetens och godhetens
urbild, och man kan icke afbålla sig ifråu
att med hjertats varmaste rörelse utropa;
Bröderi öfver stjernor der
Bor förvisst en allgod fader!
Denna tro kan dock icke läras ; den
är icke ett föremål för minnet, utan ett
behof för hjertat, hvilket först måste
interessera sig för det sköna, sanna och
goda, innan tanken på en Gud blifver
lefvande. Allt detsamma gäller om
odödligbeten. Man kan icke leda denna i
strängt bevis, men tron uppå en vis och
mild skapare föder äfven troil uppå sjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
