Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Jordklotets bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cotopaxis topp.
II.
JORDKLOTETS BILDNING.
De flesta forskare antaga, att vårt och sannolikt äfven andra
solsystem hafva i tidernas början utgjorts af en oerhördt stor, upphettad
dunstmassa, som var klotformig och befann sig i rullande rörelse.
Genom värmeutstrålningen i den kalla verldsrymden sammandrog sig
denna dunstkrets allt mera, hvarvid den kringsvängande rörelsen blef
allt snabbare. Men när en mjuk massa är försatt i hastig
kringsvängning, kunna de yttre delarna icke fasthållas vid klotet, utan af farten
lösslitas ringar, hvilka sedan brista sönder, och delarna sammandraga
sig till klot.
På detta sätt skulle planeterna utgöra afsöndrade ringar från solen,
och månarna vara gasringar, afsöndrade från sina planeter. Efter
deras sammandragning till fastare klot komma de sålunda hvar och
en att göra en bana omkring sin större hufvudkropp planeterna kring
solen och månarna kring sina planeter. Planeten Saturni välbekanta
ringar, hvilka vål afsöndrats, men ej hunnit att sammandraga sig till
klotform och blifva månar, tala ganska mycket till fördel för denna
utvecklingsteori.
Ju mer dessa dunstbollar afsvalnade, desto mera sammandrogo de
sig,och slutligen öfvergingo de från gasform till en flytande eller
halfstelnad massa, hvilken befann sig i glödande tillstånd. Så länge alla
planeterna voro i smält tillstånd, utstrålade naturligen allesammans starkt
ljus. Men nar de så småningom, allt efter som afsvalningen
framskred, började omgifvas af ett fast skal, var det endast solen,
som lyste.
: 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
