Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Jordklotets bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 19
Och ifrån denna inre eld härleder sig den inre jordvärmen samt de
varma kåällorna med sina ådror ifrån jordens innanmäte.
Enligt den allmänna åsigten bland nutidens vetenskapsmän skulle
jordskorpan icke vara tjockare än några tiotal mil. Men detta skal
är i förhållande till jordens storlek ej stort mera än skalet på ett äpple,
liksom vissa berg icke utgöra större upphöjningar på jorden än
ojämnheterna på ett äggskal. Och som bevis på en smält massas
långsamma afkylning äfven i vår luft, som är mycket kallare än i den
första heta tiden, må nämnas, att, då den bekante forskaren
Alexander v. Humboldt besökte sydamerikanska vulkanen Jorullo 44 år
efter dess utbrott, var den då stelnade lavan ännu så het, att man ej
kunde nalkas den samma. Och i dess springor kunde man påtända en
cigarr, som instacks fastbunden vid en ebenholtskäpp.
Menaallt efter som jordskorpan afsvalnade, betäcktes den samma med
mer eller mindre kokande vatten, genom hvars våldsamma strömmar
och rörelser de lösa bergpartiklarna kringfördes och aflagrade sig till
alla möjliga former af sand, lera och kalk, kastade om och öfver
hvarandra genom vattnets våldsamhet. Dessa bäddar hoptrycktes efter
hand till hårda lager af sten och skiffer; de utgöra mäktiga sandstens-,
kalk- och skifferlager i våra dager.
Delar af jordytan kommo sålunda djupt under vattenytan, då
vattnet samlade sig i vidsträckta och sammanhängande fördjupningar
under det andra ställen upplyftades. Och på samma sätt uppkommo
öar och fast land, hvilket dock förändrades under olika tidrymder,
allt efter som ytan höjde eller sänkte sig. Ty denna var ständigt i en
vågformig rörelse, med fast land och vattendjup på samma ställe under
olika verldsåldrar.
Först sedan vattnen och jorden så mycket afsvalnat, att lif kunde
existera, utbildade sig vattendjur först, efter all sannolikhet
infusorier, derefter skaldjur, koraller, snäckor och slutligen ryggradsdjur:
amfibier, fiskar och däggande sumpdjur, hvilka lefde i jordens
ofantliga träsk och betade i den frodiga vassen. Äfven växterna uppträdde
först som vattenväxter och ofullkomliga växttrådar, derefter såsom
sumpväxter i träsken och som trädlika ormbunkar och andra föga
utbildade växter, hvilka trifdes i den fuktiga jorden och det varma
klimatet med sina ångande töcken, sitt öfvermått af kolsyra och sin
ständiga fuktighet.
Sadermara kommo palmartade träl samt jättelika skafgräs och
slutligen löfträd. Och i den sista och yttersta utbildningen, som äfven
är den högsta, uppkommo de växter och djur, som nu finnas till på
jorden, samt menniskan i spetsen för allt detta såsom den sista, men
högsta fullkomligheten i jordens skapelsekedja. Ty inom lifvets
utvecklingar har det alltjemt gått uppåt från det lägre till det högre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
