Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Cellen och metamorfosläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 47
fruktning. Detta förökande, såsom en produkt af parningen och
äggens befruktning föregående höst, fortfar i flera slägtleder; men till
sist blir det alltid en generation af hanar och honor för befruktning
till nya ägg och nya serier af slägtutvecklingar.
I den högst utbildade djurkedjan har hvarje ägg blott en individ,
och mer sällan har man två eller tre ägg inom samma ägghinna eller
omhölje.
Menniskans barn, hvilket börjar med hjernans och hufvudets
utveckling, har, såsom det vill synas, icke så synnerligt märkliga
metamorfoser att genomgå, utom den mest vigtiga, nemligen födseln.
Genom denna förvandlas det med ens till en sjelfständig varelse med
Ägg eftor 3 dygns Höonsomtryo på 11:e Kyckling vid slutet af 19:e
rufning. dygnet. dygnet.
Höns-embryon.
eBot blodomlopp och fullkomliga respirationsorganer såsom ett
luftandande djur, i stället för att vara en moderns biprodukt och förenad
med hennes organism under sin första utvecklingstid.
Fostrets hufvud är i början större än hela den öfriga kroppen, som
egentligen begynt som nafvelstrång och mage, och på hvilken lilla
kroppsmassa små punkter börja synas, hvilka efterhand utveckla sig
till extremiteter, ben eller armar. I 5:te—6:te veckan har fostret
svans, som sedan förkrymper, och vissa kroppsdelar, synnerligast
ansigtet, hos det outvecklade fostret äro ulliga och hårbeklaädda, men
dessa hår försvinna före födseln, liksom säldjurens ungar ömsa och
fälla både hår och tänder i moderlifvet. Alla däggdjursfoster,
menniskans inberäknadt, andas först med hela kroppsytan, sedan visa sig
tecken till snart bortväxande gälar med slingrande arterer och
slutligen andas fostret med lungor, en utveckling från fiskarnas simblåsa.
Af det här anförda kan lätt inses, att hela naturen har liksom
medelst en fortsatt skapelse under loppet af många millioner år
metamorfosiskt utbildat sig till allt högre och högre fullkomlighet. Lifvet är
visserligen det samma; men formerna hafva betydligt förändrat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
