Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Menniskan och urfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 MENNISKAN
stiga till det högre, så måste man på denna grund antaga, att de så
i fysiskt som andligt hänseende lägsta menniskoraserna äro de äldsta,
de först tillkomna och att dessa sedermera blifvit undanträngda af en
mer intelligent ras,som kommit efter dem och blifvit deras öfverman.
Ty det finnes ännu menniskoraser, hvilka oblandade hvarken kunna
fullkomligen civiliseras eller duga till att hädanefter beherska jorden,
hur sorgfälligt man också vill uppfostra dem. Och man vet ej, om
icke ännu lägre raser än de nu lefvande existerat, hvilka redan
försvunnit från jorden.
Äfvenledes måste det antagas, att flera stam-par hafva uppstått till
olika raser, utan att dessa kanske vetat af hvarandras tillvaro. Hvarje
verldstrakt har således erhållit sina ursprungliga inbyggare, som
antingen inflyttat eller uppstått på olika lokaler, dock måste man
anmärka, att alla raserna uppkommit i trakter med en tropisk natur
och med en söderns växtlighet.
Naturforskarne hafva dock hyst olika åsigter om jordens urfolk, då
alla äldre författare, väl icke på fysiologiska skäl, men för att ej stöta
sig med den inosaiska berättelsen och den deraf inrotade folktron,
antagit att menniskan härstammar från ett ur-par. Detta hafva somliga
sökt hos negrerna, andra hos mongolerna, och andra deremot hos
peruanerna.
De yngre deremot antaga, så väl af fysiologiska skäl som äfven med
hänseende till psykiska företeelser, att urfolken varit flera och från
olika par uppstått i olika trakter af jorden, de lägre först och
sedermera de högre, så väl i fysisk skönhet som andlig öfverlägsenhet
fullbildade folkstammarna.
Bland forskarne hafva äfven olika åsigter uttalats rörande
menniskorasernas första upptrådande, och rörande de ställen på jorden,på hvilka
de först uppenbarat sig. Vanligen har man tagit bergen till deras
utgångspunkter, så att mongoliska rasen tros hafva uppstått på Altai,
indianerna på Anderna och de kaukasiska folken på Kaukasus.
Ingenting är likväl osäkrare än dylika antaganden, ty, om folkslagen
också tidigare bebodde höjderna än de sumpiga floddalarna, så bevisar
icke detta att menniskan först uppträdde i bergländernas ödemarker.
En annan åsigt är att den organiska utvecklingen först börjat kring
polerna, hvarest temperaturen tidigast blifvit lägre, och att allt lif
derifrån egentligen utbredt sig, samt att det första menniskoslägtets
vagga äfven är att söka i polartrakternas land.
Icke torde man just kunna påstå, att menniskoraserna i allmänhet
haft polerna till sin utgångspunkt, men väl saknar man icke skäl att
antaga, att de första urtyperna der uppstått under tertiärtiden och
derifrån vidare utbredt sig med värmen och växtligheten, samt att spår
efter de försvunna urstammarna möjligtvis är att söka i trakter, dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
