Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Menniskan och urfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g4 MENNISKAN
ingen kommer mer, och der den eviga isen är det enda monument, som
blifvit upprest öfver grafven till ett längesedan förgånget
menniskoslägte.
Äfvenledes råder olikhet i uppställning och klassifikation af de
särskilda menniskoraserna. Några författare och deribland Cuvier
indela dem i svarta, gula och hvita, andra åter antaga en ras för hvarje
verldsdel.
Andra författare indela menniskorna i passiva och aktiva stammar.
De passiva komma då att innefatta alla de lägre raser af negrer,
malajer, mongoler, söderhafsfolk och indianer samt alla de urfolk, som
föga eller intet uppträdt i verldshistorien, då de aktiva deremot utgöras
af den hvita och kaukasiska stammen eller jordens egentliga kulturfolk
med deras talrika utgreningar.
Mest afseende förtjenar Retzii och flera nyare författares uppställning
efter hufvudskålens form, käkarnas framstående och ansigtsvinkeln,
så mycket mer som man i dessa förhållanden har att söka grunden
både för folkrasens intellektuella förmögenheter och äfven för den
yttre skönheten i allmänhet.
Efter denna åsigt klassificeras raserna i tre afdelningar, nemligen:
a) långskallarna med bakåt sluttande panna och lång hoptryckt
hufvudskål; b) bredskallarna med låg panna samt bred och ofvanifrån
nedtryckt hufvudskål; samt c) högskallarna med lodrät panna samt
hög och rundad hufvudskål.
Det torde dock behöfva närmare hdersöhas, huruvida ej vissa
folkstammar bruka att efter födseln gifva barnets hufvud en onaturlig
form samt om detta bruk kan anses hafva något inflytande på
hufvudformen i allmänhet. Derjemte måste man äfven taga i betraktande,
att flera folkstammar hafva i äldre tider mottagit invandringar af
andra, mera intelligenta folk, såsom i Peru och Mexiko, liksom öfra
Centralamerika har spår efter inflyttningar, hvilka genom blandning
med urstammarna i någon mån kommit att förändra hufvudrasen.
Med häansyn till hudfärgen indelas menniskorna i gula, svarta,
bruna, röda och hvita, ehuru med en mängd mellanlänkar, tillkomna
genom uppblandningar. Derför indelas menniskorna vanligtvis i
följande raser: 1) Mongoliska rasen af smutsgul hudfärg, hvaraf
mongolerna stå på en högre och tschuderna eller polarfolken på en lägre
utbildning; 2) Malajiska rasen med svartbrun hudfärg; 3) Neger-rasen
med svart hudfärg, af hvilka Papuas eller Buschmåännen äro lägst
utbildade; 4) Indianer eller Amerikanska rasen med kopparbrun
hudfärg; 5) Kaukasiska eller hvita rasen. Några författare räkna
tschuder och mongoler till särskilda raser.
De smutsgula raserna hafva bredt hufvud, glest, svart, vanligen
rakt hår, låg panna, platt och bredt ansigte, kort, bred och plattad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
