Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Menniskan och urfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 MENNISKAN
gjordat med dikter. I öfrigt är det både Gud och menniskan mera
värdigt att hon framstår som en organisk utveckling än att vara
“formad af jordens stoft” och således utgöra “en lumpen massa af
animeradt ler, ” såsom lord Byron benämner henne. Men hur hon än
ttillkom, så begåfvade Skaparen henne med en lefvande själ och en gnista
himmelskt ljus som vägledning och kraft till en stigande
fullkomlighet. Hon sattes i alla fall hit för att vara jordens beherskare. Det
är således ej blott hennes yttre gestalt, hennes utvärtes gudabild,utan
förnämligast denna Prometheusgnista, som gör, att hon kan sägas vara
skapad efter Guds beläte och blifvit en arftagare till odödlighetens
land.
Då det vidare heter, att den första menniskan smakade frukten af
kunskapens träd på godt och ondt, så kan detta, om man så vill, tagas
i en allegorisk betydelse, häntydande på menniskans öfvergång till
sjelfmedvetandet från en mer barnslig och i from enfaldighet
tillbringad oskuldstid, fastän hela den mosaiska berättelsen endast är en
orientalisk sagodikt. Ty om man skulle hafva ett så inskränkt
gudsbegrepp att man vågade pådikta Gud, att han af en tillfällig nyck eller
af behof att pröfva sin skapelses duglighet beslöt att sätta den första
menniskan på prof, vare sig genom förbud att äta en viss slags frukt
eller hvad som helst hvarigenom något ondt uppkom i verlden, så skulle
Gud sjelf vara det ondas upphof, emedan han i sin allvetenhet måste
hafva förutsett följderna af detta förbud, hvilket likväl allt är en
fullkomlig orimlighet. *)
Det onda i verlden är tvärtom icke något absolut ondt, något som
harutgått från Gud, utan något, som måste vara en nödvändig följd af
menniskans ändlighet och ofullkomlighet, emedan hon här på jorden ej
kan vara fri från misstag, felsteg och förvillelser som utgöra detta
onda, hvilket endast tillhör den närvarande sinneverlden. Och detta
onda kan aäfven fortplantas på hela slägten och tidehvarf, derigenom
att misstag och skefva hegrepp ingått i lagarna eller folkens tänkesätt,
hvarigenom man sålunda drages på villovägar. Men å andra sidan är
det menniskans bestämmelse att arbeta sig ur råhet, tygellöshet, våld,
*) Ordet arfsynd förekommer icke i Skriften och hvarifrån man
egentligen fått läran om densamma är svårt att förstå. Men då
syndens fortplantande genom den naturliga födelsen antages så är det
obegripligt, huru de härutinnan ortodoxe dock kunna frikänna Kristus
derifrån, ty äfven med fullt förtroende till legenden om hans
öfvernaturliga aflelse, så var han ju ändå född af en kvinna samt
fullkomlig menniska, och det är väl ej endast mannen, utan äfven kvinnan som
fortplantar arfsynden? Att Kristus enligt vår åsigt var fri både från
arf- och annan synd, behöfver ej påpekas. Vi hafva blott velat antyda
inkonsekvenserna af en lära, som egentligen framstått i sin nuvarande
krassa gestalt genom kyrkofadern Äugustinus, hvilken envist
förfäktade åsigten om “arfsynden och nådavalet.’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
