Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Menniskan och urfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 MENNISKAN
orätt och vilda passioner, samt från sina misstag, fördomar och
skefva begrepp till förnuftig frihet, upplysning, kultur och förädling.
Det är äfvenledes en fullkomlig saga om englars och andars fall från
ett godt, lycksaligt och fullkomligt tillstånd till ett ondt, olycksaligt
och barbariskt, emedan all dylik förnedring inom andens verld är en
ren omöjlighet. Det finnes ingen ond ande eller något absolut ondt,
ty allt det absoluta tillkommer endast Gud, som dock tvärtom är det
absoluta goda utan ringaste inskränkningar, men ett absolut ondt är
alldeles otänkbart. Läran om onda andar och djefvulen är likaså
absurd, som läran om de första menniskornas syndafall. De tillhöra
båda den persiska och judiska folksagans område, och vederlägga sig
sjelfva vid den ringaste eftertanke.
De första menniskorna voro endast barn Och Gud, som var dessa
barns fader, höll sin skyddande hand öfver dem; han lät dem växa till
och förstärkas i andan, och han älskade dem, emedan de voro hans
barn. Detta är ännu vår högsta tröst, att, då vår Gud är vår fader, så
äro vi äfven hans barn som han hjelper, emedan vi behöfva honom,
och som han utan återvåndo sluter till den eviga kärlekens barm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
