Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Vilden och kulturmenniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
VILDEN OCH KULTURMENNISKAN.
Om det blott vore naturvetenskapen, som, i enlighet med de resultat,
hvilka vunnits på dess forskningsområde, vågade påstå, att menniskan
från början ej utgått ur någon uppenbarelsens skola eller ens
haärstammar från något högre medvetande, utan att hela menniskoslägtet,
hvarje stam för sig, har i början lefvat i ett naturtillstånd, som ej varit
mycket olika vildarnes i våra dagar, så skulle man måhända vilja
jäfva ett dylikt påstående och kalla det ensidigt, för att ej gägn kätterskt,
ogudaktigt eller grundadt endast på sjelfbedrägeri.
Men man har just på sjelfva fornforskningens och på ren historisk
väg kommit till samma resultat, ty alla minnesmärken, grafställen,
stenredskap och dylikt, som man i hvarje land på hela jorden kan
upptäcka efter landets äldsta eller åtminstone äldre invånare, intyga på
ett öfverensstämmande sätt, att dessa folk varit naturbarn, vilda
jagare eller fiskätare, af enahanda utveckling, som större delen af de vilda
folkslagen i närvarande tid.
Det är äfven tydligt, att, så länge menniskan lefde blott af trädens
frukt och i söderns yppighet samt gick och drömde bort sitt lif mellan
pisanger och kokosträd, så lemnade hon ej något märke, något
minnestecken åt efterverlden Och hvem vet i huru många årtusenden hon
lefde i detta barndomens oskyldiga blomsterland, eller hvilka strider
och behof, som drefvo henne ut för att söka sig ett annat hem, andra
utkomstkällor och en annan näringsgren, hvarigenom hon kom att
förändra sitt lefnadssätt och att så småningom uppfylla jorden?
Men af de anlag, som vi finna nedlagda i menniskans själ och af
kulturens gång uti verldshistorien, inse vi tydligen, att skaparen låtit
menniskan komma till lifvet för att sjelf utveckla sig, växa till,
upparbeta sig, kultiveras och beherska jorden. Vi se, att det är på grund
af denna, om också långsamt gående utveckling, som ej blott läran om
jorden och hvad deruppå är har tillkommit med alla dervid skedda
upptäckter och uppfinningar, utan sjelfva läran om Gud har på lika
sätt utbildat sig från dunkla aningar till fullkomlig visshet.
Äfven messias-idéen, sadan den uppenbarades hos judarne, hade
från en profetisk aning, ett ovisst hopp om mensklighetens förädling
eller lyftning ur mörker och okunnighet, ur villfarelser och bojor,
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
