Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Vilden och kulturmenniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 MENNISKAN
på detta vis kommo i handgemäang, och under hvilka de tillbragte sitt
lif i det angenämaste brödralag. På många ställen synas de vilda
folkstammarna åän i dag lefva liksom i förtrolig enighet samt visa prof
på dygder, högsinthet och äadelmod, som skulle hedra äfven de mest
civiliserade folk; då det från andra håll deremot berättas om vildar,
som ligga i eviga fejder och der de särskilda stammarna söka att
förgöra, utrota och uppäta hvarandra utan ringaste betänklighet.
Säkert är emellertid, att de vilda folkslagen i våra tider äro bättre,
så länge de lefva afskiljda för sig sjelfva, då de äro godmodiga,
gästfria, vänliga, tjenstaktiga och af ädelt sinnelag, fast dertill enfaldigt
barnsliga, vidskepliga, fördomsfulla och stundom äfven grymma*).
Deremot blifva de alltid förderfvade, så snart de råkat i beröring med
den civiliserade verlden, hvars lyten, villfarelser och laster de gerna
tillegna sig, utan att skaffa sig dess dygder. De blifva sålunda listiga,
baksluga, falska, förrädiska samt begifna på tjufnad och dryckenskap
och duka ofta under för begärens tillfredsställande.
Samma inverkan har kristendomens och civilisationens införande
haft på söderhafsfolken, ty i stället för att vara lyckliga, oskyldigt
goda, fria, om också emellanåt grymma naturbarn, hafva de
förvandlats till kulturens vrångbilder och iklädt sig den kristna kultens
brokiga narrkåpa. De hafva i stället blifvit olyckliga, emedan man
öfverhopat dem med mer än de kunnat smälta. De hafva endast förmått
att läppja på bildningens bägare, men derjemte fått tömma dräggen
af civilisationens lyten och kulturens afskum, hvilket allt förut var
dem obekant Det är först deras kommande slägter förbehållet att
äfven så småningom tillkämpa sig kulturens välgerningar.
Vi veta icke, på hvad sätt bildning och kunskaper började att höja
sig hos de gamla vilda folkslagen, bland hvilka sannolikt vissa
familjer eller vissa personer tid efter annan varit mera framstående.
Men hos de äldsta folkstammarna synes dock ingen kultur hafva
uppstått, och än i dag hafva flera raser och folkslag endast i någon mån
kunnat civiliseras, sedan de kommit i beröring med andra folk. De
första spår till kultur finna vi hos mongolerna, från hvilka bildningen
troligtvis utbredt sig till de hvita folkslagen, som mer och mer tillegnat
sig den och hafva blifvit jordens kulturfolk, så att ingen enda hvit
folkstam har kommit att stanna på vildens plats eller att förblifva i
ett lika rått och okunnigt tillstånd som flera af de öfriga
menniskoraserna.
* Så ungefär skildrar Catlin Nordamerikas fria indianer. Deras
gästvänlighet sträcker sig ända derhän, att den hungrige främlingen
får stillatigande gå in i tältet och äta sig matt ur den kokande
lergrytan. Om söderhafsfolken veta vi, att de ofta erbjudit de hvita
främlingarne sina hustrur eller sina systrar. En kraftfull stam har på
detta sätt uppstått på öarna, synnerligast efter engelsmännens besök
hos infödingarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
