Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Menniskans tvenne bildningsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNIBSKAN 121
barnsliga och inskränkta som det första menniskospråket. Ty liksom
sjelfva barnets joller liknar bilder ur en poetisk drömverld, så måste
äfven de första menniskornas talesätt icke hafva varit annat än ett
egendomligt bildspråk. De första skriftliga urkunder, som bevarats
åt efterverlden, bära ännu tydliga spår af dessa omedvetna poetiska
föreställningar ifrån menniskoslägtets barndomstid.
Icke blott derigenom, att olika mennisko-par sannolikt på olika
ställen och i skilda tidehvarf uppstodo, hvilka hvar för sig skapade
sig ett eget språk, utan äfven derigenom, att menniskor utbredde sig
åt olika håll och skilde sig från hvarandra, uppkommo söndringar i
språket. Härutinnan består egentligen den babyloniska
språkförbistringen. Till ett och samma språks sönderdelning, först i munarter
och sedan i olika språk, åtgick sannolikt mycket stora tidrymder. Men
hvem vet, i huru många årtusenden menniskorna lefde i ett
naturtillstånd, utan att kunna kvarlemna ett enda minne åt en forskande
efterverld? Ty naturforskningen antager, att flera hundra tusen år
förflutit, sedan menniskan först uppträdde på jorden.
Först sedan bokstafstecken och skrifkonsten uppfunnits och blifvit
praktiskt användbara, hvilket tillhör en oss vida närmare tid, kunde
menniskan förvara sitt ord och sina tankar på annat sätt än som blott
uttalade. Det kan nästan sägas, att orden häarigenom antogo gestalt
och gingo likt den eviga juden från land till land såsom talande
reliker från förflutna tiders föreställningar. Och liksom man efter
uppfinningen af noterna och de musikaliska tecknen fått ett melodiernas
universalspråk, som talas af hela den bildade verlden, så har man ofta
tänkt på ett universalspråk för ordet, som kunde förstås af alla folk
samt användas bland alla de otaliga tungomål, som finnas på jorden.
Ett dylikt försök är Volapäk =— verldsspråk, som på de senaste åren
vunnit ganska stor utbredning och tillslutning.
Latinska språket utgjorde länge och är ännu i dag till vissa delar och
termer de lärdas språk, men kan inhemtas endast genom ytterst
långvariga studier, då engelskan deremot i våra dagar synes blifva det språk,
som öfverallt kommer att förstås i den mera praktiska verlden, just
genom engelska folkets utbredande af kulturen, hvilket förnämligast
sker medelst verldshandeln och från de engelska kolonierna. Och
hvad ordets makt åstadkommit i verlden, är icke obekant. Genom
herskarens befallning hafva folken satts i frihet eller slagits i bojor,
liksom det å andra sidan ingenting finnes mer fruktansvärdt för alla
jordens despoter än det fria ordets allsmäktiga suveränitet.
Derför är tankens, ordets och pressens frihet det vigtigaste vilkoret
för all civilisation. Och liksom ordet ännu i dag är menniskans
förnämsta bildningsmedel, genom hvilket all lärdom, alla kunskaper och
allt vetande förnämligast erhålles, så är ordets frihet äfvenledes det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
