- Project Runeberg -  Menniskan : hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse ur naturhistorisk synpunkt betraktade /
128

(1896) [MARC] Author: Nils Lilja With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Temperamenten och naturanlagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128 MENNISKAN

spenslig kroppskonstitution, utan att man derför kan säga, att barnet
får sin muskelkraft af modern och nervsystemet af fadern, hvilket
alldeles icke är förhållandet. Ty det är icke någon delning, utan ett
sammangjutande af skapelsekrafterna. Men lika litet som det är
utforskadt, hvarpå utvecklingen af fostret till man- eller kvinnokön
beror, lika litet vet man hur detta utvecklar sig olika med hänsyn till
andliga och kroppsliga förmögenheter.

Vi se af dagliga erfarenheten, att den ena kan hafva en stark
kroppsbygnad, vara frodig, välmående och liksom öfvermättad af
lifskraft, då en annan är spenslig, muskelsvag och liksom i armod på
lifvets högre krafter, på värme och spänstighet. Och på den olika
konstitutionen beror ju hvars och ens styrka, ihärdighet och
arbetsförmåaga, liksom sjelfva sjukdomsanlagen ligga grundade i dessa olika
utbildningar af kroppens organisation.

Könen och åldrarne äro af olika beskaffenhet. Mannen är kraftfull
och har mer energi, kvinnan är mer mottagande, böjlig och ihärdig.
Barnet och de unge äro stadda i utveckling, mandomen är
fruktbärande och ålderdomen aftynande med återgång till den yttersta
förvandlingen. Med hänseende till kroppsstorleken finnes det äfven
åtskilnad emellan de olika menniskoraserna. Polarfolken och
mongolerna äro småväxta, svaga samt hafva små händer och fötter. Papuas
och en del negerstammar äro äfven af lägre växt, då deremot
söderhafsfolken, amerikanska rasen och de hvita folken äro af en högre,
resligare och mer kraftfull kroppsbygnad.

I allmänhet ser det äfven ut, som hade de primitiva urfolken varit
mer små och lågväxta än deras senare efterkommande, så att sagan
om forntida jättar och titaner mer lär vara tagen ur luften än ur
verkligheten. Likväl ega alla råa folkslag större vighet och mer fysisk
styrka än de förklemade kulturfolken, till följd af fortsatta
kroppsöfningar och ett mer enkelt lefnadssätt, med alla dettas välgörande
inverkningar. På samma såätt är det lätt förklarligt, att äfven de hvita
folkstammarne egde mera fysisk kraft i de tider af råhet och barbari,
då armstyrkan var den, som styrde verlden, och då muskelkraften
således uppöfvades på de andra krafternas bekostnad. Sammaledes ser
man än i dag, att enskilda personer och slägter äro större och starkare
än folket i allmänhet, likasom fallet kan vara med vissa folkslag,
såsom man ser på de storväxta och vildsinta patagonierna vid
Amerikas sydkuster.

Höjden på en fullväxt menniska antages i medeltal till 1,5 à 1,8
meter (5 à 6 fot) och vigten till 70 à 80 kilogram (160 à 180 1b), då
kvinnan dock naturligtvis är något lägre samt af mer vek och späd
kroppsbygnad. Men liksom man å ena sidan sett dvergar af blott
2—3 fots höjd, så har man äfven haft exempel på personer med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 22:12:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menniskan/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free