Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan och äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
..
- — v
KVINNAN OCH ÄKTENSKAPFET.
Enligt mosaiska åsigten var det mannen och icke kvinnan, som be-
höfde en hjelp, med hvilken han kunde förena sig. Men enligt
naturforskningens resultat är det icke så, utan alldeles tvärtom*). Modern
i naturen, honan, den fruktbärande och födande är den genom hela
naturkedjan mest skyddade, mest omhuldade och bevarade, då deremot
hanen är att betrakta mer som ett skydd, ett försvar eller ett nästan
tillfälligt ehuru nödvändigt bihang.
Hos alla de högre djuren, ända från menniskan, är hanen utrustad
med mera mod, styrka och storlek än honan, just för att vara hennes
hjelp, hennes försvar, hennes vård och hennes tillflykt under
påkommande faror. Han är således kraften, hjelten, ridderligheten; hon
deremot naturens ljufva ömhet, behaget, kärleken, som vårdar det
unga, det vid hennes bröst eller med hennes modersmjölk uppfödda
slägtet under dess spåda omyndighetstid. Mannen är sålunda endast
biståndet och det yttre försvaret, men kvinnan det högsta, såsom
varande herskarinna i lifvets och kärlekens friska och leende
blomstergård.
Lägre ned i djurkedjan, der detta yttre skydd icke mer behöfves,
blir hanen mindre, svagare och mer som ett obetydligt bihang till
honan. Detta synes redan hos grodorna samt ännu mer hos
insekterna, der hanen hos många arter endast lefver en kort tid för att para
sig och försvinna. Hos kochenillarterna är hanen visserligen
bevingad, liksom kärleksguden i grekiska sagorna, men han lefver dock
endast helt kort, emedan han ej har samma bestämmelse som den
vinglösa honan, att vara slägtets uppfostrare.
*) Då kvinnan, enligt mosaiska mythen, säges vera skapad aln
mannens refben, är detta för att enligt österländingarnes åsigt göra
kvinnan så underordnad mannen som möjligt, då hon således endast skulle
utgöra en obetydlig del af mannen, vara kött af hans kött och ben
af hans ben, såsom det heter. OÖrimligheten i i denna folksaga är
alltför tydlig för att behöfva utförligare omtalas. Ty icke behöfde Gud
hvarken refben eller andra materialer för att utföra sitt måästorvork,
och skapelsen är ingalunda något — fabriksarbete.
173
D
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
