- Project Runeberg -  Menniskan : hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse ur naturhistorisk synpunkt betraktade /
175

(1896) [MARC] Author: Nils Lilja With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan och äktenskapet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MENNISKAN 175

Och hos bien finnes blott en enda hona, nemligen visen*), som till
allt arbete i kupan, både till insamlandet af matförråd, till
vaxkakornas konstiga bygnader och till uppfostringsarbetet erhållit en
måängd medhjelpande undersåter i de talrika arbetsbien, hvilka
egentligen äro outvecklade honor. Men hanarne, som kallas drönare och
äro försvarslösa samt utan gadd, dö eller dödas genast efter
fortplantningstiden. Ett likartadt förhållande äger rum bland vespor, humlor
och getingar; men hos dessa slägten dör hela kullen ut för året, utom
honan eller modern, som öfverlefver vintern för kommande slägtens
utveckling under närmast påföljande sommar.

Och hos myrorna äro visserligen både hanar och honor bevingade;
men hanarne dö genast efter parningen, hvaremot alla de vinglösa
myrorna äro arbetande samt motsvara arbetsbien. Genom dessa hafva
mödrarna erhållit en hjelp till uppfostringsverket, under det att
hanarne endast äro till för ögonblicket. Går man ännu vidare nedåt i
djurklasserna, så försvinner slutligen hanen alldeles, och djuret blir
samkönadt, så att samma individ är på samma gång hane och hona,
till dess man i de lägsta formerna äfven ser en fortplantning genom
djurets sönderdelningar.

Bihane. Arbetsbi.

Inom växtverlden är förhållandet enahanda, ty i hvarje fullkomlig
blomma med ståndare och stift, af hvilka de förra motsvara de
manliga, de senare de kvinliga könsorganen hos djuren, bortfalla ståndarne
och försvinna, sedan de med sitt pollenmjöl befruktat honorna. Men
dessa kvarblifva deremot med fruktens utbildande i sitt sköte samt
äro merändels skyddade af en yttre beklädnad, som kallas blomfoder
eller svepeblad. Slutligen försvinner äfven här den märkbara
könsskilnaden. Fröredningen blir kryptogamisk och öfvergår omsider nära
nog till den enklaste bildningen, att hvarje afsöndrad cell kan fort-

*) Honan eller visen parar sig blott en gång för hela sin lifstid (4
à 5 år) och detta alltid i det fria, uppe i luften. Genom denna
parning kan hon frambringa ägg i millionvis under flera år. Utom
parning kan hon ej lägga ägg till nya honor, men väl till hanar och
arbetsbin. Dessa senare, som ej kunna paras, hafva äfven förmåga
att lägga ägg till dylika. Honan aär således högsta utvecklingen.
Samma parningsförhållande lär äga rum hos flera andra hymenoptera
och hos åskilliga fjärilar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 22:12:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menniskan/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free