Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Kulturens utgångspunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 ; MENNISKAN
genting annat att lemna efter sig än sitt jagtvapen, sin båge och sina
pilar. Dessa öfvertogos af sönerna, alldenstund döttrarna ej kunde
begagna dem. Arf i gamla språket betyder derför detsamma som pil.
Deraf uppkom slutligen det orimliga bruket, att endast sönerna skulle
sinsemellan dela föräldrarnes förmögenhet, äfven sedan denna
utvidgat sig till vida betydligare egendom än en jagtbåge, ett armborst eller
några flintspetsade pilar till skogsdjurens fällande för ett eller annat
matförråd åt de tarfliga köttgrytorna. Först med Birger Jarls
fridslagar upphörde nordens kvinna att räknas till mannens eller
föräldrahusets lösörebo.*) Hon fick derefter hvarken försäljas eller med våld
bortröfvas, hvarjemte hon äfven tillerkändes half arfsrätt emot brodern.
Och på denna ståndpunkt har det fortfarit intill våra tider, då man
slutligen kommit så långt i upplysning, att man låtit henne undfå
lika arfslott med sina manliga syskon, ehuru det sannolikt först är en
kommande tid förbehållet att gifva henne alla de rättigheter, hvilka
böra tillkomma henne som menniska, kvinna, husmoder och
medborgare.
Men efter kristendomens införande var det munkar och fanatiska
prester, som tid efter annan ej blott förstörde de gamla offertemplen,
utan som sökte att utrota all saga, all tradition och all historia från
de förflutna tidehvarfven, på samma gång som de uppfylde landet med
legender och spökhistorier, den ena galnare än den andra, allt på
kristendomens bekostnad. Under detta tidskifte var det således en vinst
för nordens mytologi och för Skandinaviens historia, att en stor del
af Norges mest besutne och frisinnade män flyktade undan ett
tilltagande despotvälde och bosatte sig på Island, för att på denna aflägsna
ö, långt ute i verldshafvets böljor, förvara sitt språk, sina minnen, sin
hemlandskult och sin sagoverld. Och om aåan isländarnes upptäckt af
Grönland och Nordamerikas kuster blef en hemlighet för det öfriga
Europa, **) så har deremot den isländska kulturen, äfven sedan
kristendomens införande derstädes, haft ett mäktigt inflytande på
fornforskningen, den historiska vetenskapen och nordens så väl mytiska som
arkeologiska förhållanden, hvaröfver den kastat ett ljus, som förgäfves
*) Birger styrde riket 1251—1266.
**) Jemte Grönlands och Nordamerikas upptäckt af nordmän och
isländare, först genom en viking Nadod, sedan Ingolf 875, vidare
Gunnbjörn 876, Björn Herjulfson och Leif, son af Erik Röde år 1000
m. fl. som der bildade små kolonier, har man äfven spår till andra
invandringar, af göter från Irland (en vid namn Madoc, och hans son
Owen Gwineth år 1210) af tvenne venetianer, bröderna Nicolo och
Antonio Zeno, som år 1380 följde som handlande en del sjöfolk från
Shetlands- och Färöarna; enligt Catlin hafva äfven mongoliska
invandringar ägt rum i nordliga Centralamerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
