Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kristendomen och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII.
KRISTENDOMEN OCH CIVILISATIONEN.
Menniskan har i allmänhet tre hufvudböjelser, nemligen att samla
och lysa och att herska, hvilka till sin ytterlighet utbildade visa sig
som snålhet, egennytta, girighet, högmod och behagsjuka, samt
öfvermod, egenkärlek och sjelfmyndighet. Det åär jaget och den sjelfviska
principen i sina utvecklade missriktningar. Men i sjelfva verket äro
menniskans grundförmögenheter och begär af naturen goda Ty det
goda är det normala, det rent af naturliga, och det onda deremot det
abnorma, det onaturliga, tillkommet genom afvikelser, falsk
föreställning eller tygellösa böjelser, hvilka utan att blifva kufvade öfvergå
till herskande passioner och göra menniskan till slaf under begärens
herravälde.
I sig sjelf kan det ej vara annat än godt att samla vishet, erfarenhet,
kunskaper och andliga gåfvor, till och med att samla jordiska
förmåner, för att dermed göra godt och använda dem till förljufvandet af
sitt eget och andras lif. Det kan ej vara annat än godt att vara ett
föredöme för andra i upplysning, i ödmjukhet, i fördragsamhet och i
ett varmt hjertas oförstälda väsende. Och det kan ej vara annat än
godt att segra och herska öfver tidens förvillelser och öfver
villfarelsens dårskap med sanningens makt, med förnuftets ljus och med
kärlekens föredöme. Men det var en tid då dessa hufvudböjelser, ej blott
hos individer, utan hos nationerna, hade utbildat sig till sin mest
vilda och vidunderliga gestalt, såsom då romerska folket sträckte sitt
maktbegär och sin hersklystnad öfver all verlden, emedan det i sitt
högmod trodde sig skola blifva hela jordens herre och inkräktare, då
brott och sedeslöshet hörde till ordningen för dagen, under det nöden,
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
