Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kristendomen och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 241
egenkarleken och det otidiga sträfvandet i detta lefvernets omsorger.
Och han vistades ej bland de lärde, bland aristokratien eller bland
presterna, utan hos det naturligt goda, men okunniga folket, der han
botade den sjuke, tröstade den bedröfvade, undervisade, förmanade
och tjente, i hyddorna och på fältet, i templet och i synagogorna. *)
Framförallt visade han menskligheten ett föredöme i kärlek, i
fördragsamhet, i ödmjukhet, i tålamod, i förtröstan och ståndaktighet,
utan att vika från sitt mål eller svigta under bördan i sjelfva dödens
ögonblick.
der arianer, donatister, pelagianer och flera dylika sekter, som lågo i
strid med hvarandra, och strömmar af blod utgötos under den vildaste
fanatism. Dessa tvister ingåfvo ofta förakt för de kristne och
framlockade flera bittra skrifter emot kristendomen, såsom framför allt af
den platoniska filosofen Celsus (omkring 250), af den tviflande och
skämtsamme Lucianus från Samosata i Syrien (omkr. 200), hvilken
med satirens gissel lika skoningslöst angrep både hedendom och
kristendom samt sedermera af den grundlige nyplatonikern Porphyrius
(† 304) med flere andra. Kejsar Julianus (360—363) och hans
samtida Libanius äro de sista hedniska författare af värde. Under
Theodosius (378—395) var allt hedniskt förbi, folket förbjöds strängt att
taga sin tillflykt till offer och profetior, afgudatemplen förstördes,
Vestas heliga eld slocknade, oraklen och sibyllorna förstummades, och
segerns altare borttogs ur romerska senatens curia.
*) Att legenden och den fromma sagan har sin andel i
folkberättelsen om hvarje stor mans lefnadsöden, känna vi från hela
verldshistorien. Detsamma finna vi äfven uti evangelisternas olika
berättelser om Jesu barndomstid. Endast Matth. och Luc. tala derom.
Begge omnämna hans öfvernaturliga aflelse, då likväl bådadera
besynnerligt nog leda hans härstammande från Abraham, icke från hans
moders, utan från Josephs slägtregister. Lucas är i dessa berättelser
mest omständlig och har äfven en legend om Johannes Döparens
födelse. Hos Matth. heter det blott, att Jesus föddes i Bethlehem, utan
att hans föräldrars vilkor omtalas eller deras vistelseort för öfrigt.
Han berättar äfven att, magier, vise män och stjerntydare från
Österlandet, sannolikt Medien, hade sett en ovanlig stjerna, som föranledde
dem att resa till Jerusalem för att uppsöka den nyfödde konungen
öfver judarne. Till denna resa åtgick naturligtvis en längre tid, och
ändå bodde Joseph vid deras ankomst i Bethlehem. Magiernas antal
omnämnes icke. Vidare säges, att Joseph fick befallning att fly till
Egypten undan Herodes, som af fruktan för sitt välde lät döda alla
gossebarn, som voro under 2 år gamla i Bethlehem, något, som ej
omtalas af Josephus eller någon annan i den profana historien. När
Herodes var död, erhöll Joseph befallning att fara från Egypten och hem
till sitt eget land. Men det tillägges vidare, att, då han hörde, att
Herodes’ son Archelaus var rådande i Judeen, tordes han ej bosätta sig
der, utan flyktade till Galileen och bosatte sig i Nazareth.
Antydningen är klar, att han förut antingen bott i Bethlehem eller
annorstädes i Judeens område.
Lucas deremot har berättelsen på ett annat sätt. Han säger, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
