Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Idealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 411
S:t Sigfrid predikar för hedningarne.
Efter en tafla at Konung Karl XV.
Härvid torde bemärkas, att denna tid ännu ligger i det aflägsna
fjerran, samt att verldsåldrar måste gå förbi innan menniskorna så
mycket upplysas, humaniseras och förbättras, att de fatta
kristendomens innerliga väsende af kärlek, jemlikhet och frid samt hinna att
tillämpa detta på samhällslifvet.*) Ty man borde med skäl kunna
antaga, att, om bildningen och humaniseringen än kan sägas hafva
hunnit öfver sin första barndom, så torde den dock icke vara stort
längre än i pubertetsutvecklingen. En lång tid förestår således, innan
den hunnit stadga sig till manlig ålder.
*) Den yttre kyrkan kommer alltid förr eller senare att försvinna,
dess lära flyttas in i skolan och undervisningen, och dess bruk eller
yttre kult återgår till familjen och det husliga lifvet, liksom i
apostlarnes tid. Men kristendomen sjelf är menniskans inre lif, som
hvarken kan bibringas med tvång eller fullkomligt vinnas på uppfostringens
väg. En sant kristlig anda måste göra sig gällande i samhället och
bland menniskorna, om Guds heliga och osynliga ande skall som en
frisk vårflägt komma deröfver, Paraklätos eller hugsvalaren,
sanningens ande, som föder menniskan på nytt Detta kan likväl icke ske
utan en föregående allmän upplysning och en stor revolution bland
menskligheten Läran om chiliasmen eller det tusenåriga riket är
bekant från sjelfva apostlarnes tidehvarf. Den utbildades synnerligast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
