Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Döden och odödligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 419
Tillverkning af järnvägsskenor.
Och så långt som all egentligen historisk kunskap sträcker sig, har
menniskans högsta ålder nära nog varit densamma, eller högst 100,
och ytterst sällsynt deröfver ända till 160 år.
Den äldsta svenska man, John Andersson från Å socken i
Östergötland, dog 1729 vid öfver 147 års ålder. Engelsmannen Parr gifte sig
vid 120 års ålder och dog 1635, då han var nära 153 år, och den äldsta
person man vet, engelsmannen Jenkins, dog 1699 vid fylda 169 år,
hvilket också är den yttersta gränsen, som den pålitliga historien har
att uppvisa för menniskoåldern.
Berättelsen om forna tiders menniskors höga ålder, att somliga
skulle uppnått inemot tusen år, synes derför vara föga pålitlig, i
synnerhet som ingen kan rimligtvis antaga, att årsbestämmelsen kommit
till stånd, förrän efter en ganska lång och mer betydande erfarenhet.
De gamla folken räknade sin tid efter fullmånen och måste
naturligtvis först lära sig att räkna, sedan att räkna fullmånarna och
slutligen att bestämma sig för 12 fullmånar till en viss tidrymd, som
kallades ett år. Sedan allt detta skett, fingo de ju hafva hela
räkningen i minnet och kunde med hänseende till en lång tidsålder
betydligen missräkna sig. Men för dem, som antaga den mosaiska Adam och
hans efterkommande för historiska personer, går det också an att
beräkna deras många år endast för upplefda fullmånar. Methusalahs
969 månader med 12 om året utgjorde enligt denna åsigt 81 år och 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
