Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De saligas öar och blickar åt evigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 437
Baocbabträdet i Senegambien.
gångna kroppsdelar åter kunna samlas, förena sig och till sin förra
gestalt uppenbara sig ur naturens sköte. Hvad vi likväl kunna säga,
är, att så val naturen, som hvad ännu högre är, styres af en makt,
hvars eviga rådslag vi ej kunna fatta.utan genom aning eller genom
tro.*)
Det är således blott enligt analogien med vår natur, att äfven
behöfva en kropp för att vara fullt organiserade förnuftsvarelser, hvarpå
vi grunda vår tro och vår förhoppning om en kroppslig tillvaro äfven
efter döden. Men all forskning och erfarenhet har lemnat oss i
ovisshet om sättet, huru detta sker och om vår utveckling i ett annat hem,
emedan allt detta sannolikt är oförklarligt och ofattligt för
sinneverlden, och det är oss ej heller hvarken nyttigt eller behöfligt att vi
veta det.
*) Af Matth. 22: 30 har man velat draga den slutsatsen, att allt
innerligare band emellan man och kvinna, och att all kärlek könen
emellan skulle försvinna med döden och ej finnas till i evigheten. Vi
dela icke denna tanke och kunna aldrig komma till den meningen, att
könsskilnaden skulle upphäfvas i ett annat lif, så vida någon
personlighet der förefinnes, eller att man der skulle blifva neutrer,
hvarigenom vi skulle förvandlas till något helt annat än menniskor, hvilket
är en orimlighet. Vi kunna ej tänka oss menniskan annat än i skilda
kön, som man och kvinna, hvilka hafva åtrå och dragas till hvarandra
af en oemotståndlig naturdrift. Sjelfva det typiska hos hvartdera
könet är så skiljaktigt, att de aldrig kunna förvandlas till ett
medelting, som är hvarken man eller kvinna. Och denna adla drift, som
förenar dem, är ej någon abnormitet, något onaturligt, utan tvartom
naturen sjelf enligt dess heliga anordningar samt hos menniskan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
