Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De saligas öar och blickar åt evigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 MENNISKAN
=2..
ar
=
Austral-negrer i krigardrägt.
måste förblifva oss en hemlighet, liksom allt annat om vår yttersta
bestämmelse.
Men om vi också till följd af den eviga kärlekens lag få antaga, att
olika grader måste finnas för lycksaligheten efter döden, och att vi
komma att utktildas i evigheten utan återvändo samt sålunda att stiga
allt högre och högre i ljus, i sällhet och i fullkomlighet,så kunna vi ej
heller tänka oss annat än att de, som här älskat hvarandra, komma
der att sammanlefva i en evig harmoni af glädje, frid, lycksalighet
och ro.
Ty liksom hvarje bättre längtan der blir uppfyld, hvarje anad
såällhet funnen, hvarje hopp förverkligadt, hvarje ädlare tanke, hvarje ljuf
känsla och hvarje god handling belönad, så måste äfven de, som här
af själ och hjerta tillhört hvarandra, der sammanträffa för att sjunka
till hvarandras bröst i ett annat hem, der ingen skilsmessa mera sker
och der ingen saknad finnes, men endast ljufhet och kärlek försköna
lifvet i de bevingades land.
Det synes äfven vara tydligt, att om vi efter döden komma att
erhalla något kroppsligt omhölje, så blir detta ej omgifvet med någon
klädedrägt, utan i naturens oskuld och i all den obeslöjade prakt,
hvarmed skaparen utrustat förstlingen af sina verk på jorden och öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
