- Project Runeberg -  Menniskan : hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse ur naturhistorisk synpunkt betraktade /
456

(1896) [MARC] Author: Nils Lilja With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Stjernhimmeln och verldsrymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

456 MENNISKAN

Derför är det också troligt, att lifvet är skönt, hvarhelst det än
uppenbarar sig, men likväl gradvis uppstigande så väl till sällhet som
fullkomlighet.

För att gifva en vink om skapelsens oändlighet, vilja vi här i
korthet framställa en öfversigt af stjernsystemen, enligt de resultat, som
de nyare forskningarna genom Herschels observationer och lord Ross’
jatteteleskop lagt i dagen för det menskliga vetandet i våra dagar.
Det stjernsystem, som vi tillhöra, utgör en ofantligt stor, planformig
cirkel eller ring, hvilken är sammansatt af många inom hvarandra
liggande stjerneringar, som hvardera äro åtskilda medelst större tomma
rum, men likväl sammanhänga med vissa band eller radier, alldeles
som ekrarna i ett vagnshjul. Och alla så väl ringarna som radierna
äro fullsatta med glimmande himlakroppar, hvilkas yttersta ring
slutar med vintergatan.

Ty den ljusa väg på himmelen, som vi kalla vintergatan, är endast
en gruppering af stjernor, hvilka kunna urskiljas i himmelstuberna.
Och man har i rundt tal upptagit vintergatans stjernor till 18
millioner, oberäknadt de millioner stjernor, som ligga utom densamma,
men likväl tillhöra samma ofantliga stjernecirkel. I ringarnas
medelpunkt ligger plejadernas grupp, en samling af vid pass ett hundrade
stjernor, hvilka på 2 millioner år fullborda sitt lopp omkring sjelfva
centralstjernan Alcyone,ehuru hela plejadgruppen anses för den stora
stjerneringens centrum, emedan en enskild sol icke skulle äaga nog
dragningskraft att röra alla dessa millioner stjerneverldar. Emellan
plejaderna och närmaste stjernering finnes ett betydligt större tomt
rum än emellan de öfriga ringarna,så att man anser, att emellan
plejaderna och första stjerneringen är ett afstånd af 96 billioner mil, då
sjelfva plejadgruppen har 16 billioner mil i diameter eller genomsnitt.

Likväl må anmärkas, att man, för att kunna uttala afstånden i
stjernelandet, mestadels som måttstock begagnar ljusets hastighet,
emedan alla andra tal skulle blifva alltför stora och omöjliga att
utnämna. Ljuset går med en hastighet af 29,000 svenska mil i sekunden.
Och man tycker, att det med denna fart skulle i hast kunna
genomlöpa hela stjernerymden. Men det är likväl icke så, ty denna rymd är
utom för ljuset nära nog omätlig. Således beräknas det, att ljuset,
hvilket på 8 minuter tillryggalägger den 20 millioner mil långa vägen
emellan solen och jorden, behöfver 12 år för att genomlöpa plejadernas
diameter och 72 års tid för att från plejaderna hinna till närmaste
stjernering.

Sjelfva jordbanans vidd, hvarigenom vi om våren befinna oss öfver
28 millioner mil från det ställe i rymden, der jorden befinner sig vid
höstdagjemningen, är af föga och liten betydelse i fråga om jordens
afstånd från de öfriga stjerneverldarna. Och för att visa de ofantliga
afstånden må anföras, att vår sol, som befinner sig inom en relativt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 22:12:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menniskan/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free