Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Gud i naturen och i menniskohjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 MENNISKAN
englar och andar tänkas och målas äfven med kropp, ja Gud sjelf
foöreställes ofta i kroppslig gestalt och framstal es som en menniska samt
utmålas i alla folkslags äldre sagor med fullt menskliga lyten, nycker
och egenskaper, utan att presterna och deras lära än i dag gjort sig fria
från dessa falska och förvillande föreställningar.
Gud är en ande, ett okroppsligt. men personligt väsende samt till
alla sina egenskaper af absolut fullkomlighet, således ej blott af den
absolutaste frihet och oberoende af tid,rum och inskränkningar, utan
äfven af absolut godhet, kärlek, allmakt, vishet, helighet och
rättfärdighet. Dessa och andra Guds absoluta och fullkomliga egenskaper
äro för oss väl dunkelt anade och tänkta, men sjelfva det absoluta,
det högsta fullkomliga kan ej fattas af någon mensklig tanke, ännu
mindre åskådliggöras genom ord eller på något menniskospråk. Vi
måste således endast antaga att en absolut fullkomlighet förefinnes,
och denna absoluta fullkomlighet är Gud sjelf, hvars tillvaro ingen
menniska kan förneka, då han öfverallt uppenbarar sig för oss i sina
skapade verk.
Hela skapelsen har utgått och utgår från Gud, som aldrig är
hvilande, utan af evighet alltid skapande, och för den skull är skapelsen
liksom Gud sjelf från all evighet och fortvarar i evighet. Och liksom
Gud är till sitt väsende obegränsad, så är hans skapelse äfven gränslös,
hur litet vi än förmå att fatta så väl en obegränsad tid, som vi kalla
evighet, som ett obegränsadt rum, fast vi å andra sidan icke kunna
fatta det verldsrymden skulle hafva några gränser. Men emedan
skapelsen utgör Guds tankar, som utgå såsom förverkligade idéer, så måste
dessa idéer, denna skapelse hafva utgått från evighet och utgå i
evighet. Och då Gud till sina tankar är obegränsad, så måste dessa hans
idéer vara obegränsade. Vi tala efter menniskosätt och förmå ej
förklara det på annat vis.
Gud har skapat och skapar allt af ett fullkomligt grundämne, af
fullkomlig bevekelsegrund och till ett fullkomligt ändamål.
Grundämnet måste vara fullkomligt,emedan det utgått från Guds egen
fullkomlighet. Bevekelsegrunden är fullkomlig,emedan den är fullkomlig
kärlek och godhet, och ändamålet är äfven fullkomligt, nemligen
hvarje skapelses vidare fortsatta utveckling, så att hvarje väsen och
hvarje varelse kan uppnå all den sällhet och fullkomlighet, som
densamma är mäktig att ernå och erhålla. Denna fullkomfighet ligger
visserligen i hvart och ett af de skapade tingens natur och väsende, men
icke erhållen med ens, utan tillkommen mer och mer genom fortsatta
utvecklingar. Hvarje skapelse och hvarje varelse har således förmåga
att utveckla och upparbeta sig sjelf till alla de utvecklingar och all
den sällhet, som den enligt sin natur ar mäktig att åtnjuta och
emottaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
