Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Gud i naturen och i menniskohjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 MENNISKAN
i detta ords egentliga mening, är för den skull ren omöjlighet, emedan
det är emot Guds eget sätt att verka och uppenbara. Men på lika sätt
som det gifves naturlagar,enligt hvilka den materiella verlden ordnas
och utvecklas, så är det äfven lagar inom andens verld, för andens lif,
och för andens utvecklingar. Denna Guds närvaro och detta hans
verkningssätt utgör Guds försyn, på hvilken vi sålunda kunna trygge
förlita oss i tid och evighet, och vara förvissade om att han leder allt
till det bestämda målet af såällhet och utveckling, fastän sättet och
medlen äro för oss fullkomligen obekanta.
Det gifves ingenting högre och battre i verlden an den lugna
förtröstan och lit till Gud att han drager omsorg om oss och om alla sina
skapade verk. Intet i verlden kan förlikas vid den fasta öfvertygelsen
att Gud genom för oss obekanta medel skall sörja för vår själs
utveckling och fullkomnande och att han mer och mer skall gifva oss all
den såällhet och lycksalighet som för oss är behöflig att ernå och som
det är Guds kärleks behof att gifva oss. Häar på jorden hafva vi att
kämpa med bekymmer, vedermödor och detta lifvets omsorger. Gud
vill och har skickat så att detta skall vara, men han har derjemte
lemnat tillräckliga medel för uppfyllande af både kroppens och själens
behof, för vår lekamliga och andliga utveckling redan här uti
sinneverlden. Och liksom Gud gifver, så är det vår skyldighet att
emottaga samt att således förkofra oss ej blott i det jordiska, utan äfven i
det andliga, för att dermed dragas närmare till honom och fullborda
den utveckling, som han här bestämt och som han häar gifvit oss medel
till,i det tidehvarf han låtit oss vara till och med de bildningsresurser
som detta tidehvarf har att erbjuda oss.
På lika sätt sörjer Gud för hela menniskoslägtets utveckling på
kulturens och bildningens väg. Nya frön och uppfinningar följa på
hvarandra och nya vetenskapliga upptäckter göras, medan man tager flydda
tiders erfarenhet till rättelse och misstagen till varning.
Menniskoslägtet går ständigt framåt både i skönhet och kultur, i frihet och
sedlighet. Gud sörjer för att så sker och att slägtet mer och mer närmar
sig till en jordisk fullkomlighet. På lika sätt måste Gud sörja för
vår själs utveckling i ett annat lif. Hvad vi här försummat, måste
der upprättas och återtagas, och det mål, vi här ej kunnat vinna i brist
på kultur och bildningsmedel, måste der kunna hinnas samt vida mer
än vi här kunna ana och drömma om. Derför måste graderna i ett
annat lif vara mycket olika. Vilden och den försummade eller
vilseförda måste der börja på en helt annan punkt än den sedligt bildade
och fullt utvecklade kulturmenniskan, liksom det nyfödda eller
outvecklade barnet på en annan plats än den till mogen ålder komna
menniskan, som till en stor del utvecklat sig redan inom materiens
verld. Men att förneka dylika utvecklingar i ett annat lif skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
