Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Gud i naturen och i menniskohjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 471
detsamma som att förneka Guds kärlek och vishet samt ändamåalet
med hans skapelse och med menniskan, som i så fall skulle vara
temligen betydelselös.
Sant är att Gud ej förändrar eller kan förändra sitt verkningssätt
och sina naturlagar samt att menniskans böner och åkallan härvid äro
lika onyttiga som dåraktiga och ändamålslösa. Men derför är ej
naturen och skapelsen en blott maskin, ett mekaniskt verk, hvilket
liksom drages af en nödvändig naturlag, utan ett lefvande helt, der lifvet
verkar på tusentals, ofta för oss obekanta sätt, utan att vi veta reda
på Guds styrelse och verkningssätt.
Derför är det ett behof för menniskan att i sina böner fly till Gud,
att bedja Gud och att i sina tankar lyfta sig till sitt väsens
upphofsman och daglige välgörare. Det ligger en stor tröst i bönen och i att
kunna närma sig Gud och fly från sinneverlden. Hvar och en som
2 ilklkesguij
h n
1 i
7
BE
.:..))))
Indiska sidenväfvar»o.
lefver i naturen och naturens verkningssätt lefver äfven i Gud, det
högsta och skönaste lif, som en menniska här kan lefva. Men utan
bön finnes dock ej något sant lif i Gud och i hans gemenskap,emedan
menniskan vill bedja och måste bedja, icke om det omöjliga eller
onaturliga, utan om det goda och kärleksrika efter hans vilja och eviga
bestämmelse. Och emedan Gud redan från evighet visste våra böner
och kände redan då bevekelsegrunden för desamma, så kunna äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
