Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Vår första och yttersta bestämmelse (slutbetraktelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 MENNISKAN
Ty kristendomens ljus är civilisationens sommarsol, som framdeles
kommer att införa menskligheten i en verld af underbar skönhet och
fägring. Men det stora målet att lefva för en idé, att uppoffra sig åt
ljuset och menskligheten, må dock icke förbises, äfven under tider af
de mest materiella sträfvanden under egennyttans handledning.
Detta högre lif är så väl den enskildes som generationernas
bestämmelse, den ena efter den andra; men huru litet detta menniskans
högre ändamål förmått att hittills göra sig gällande och att fattas af
folken och deras sakförare,det lär oss den dagliga erfarenheten, liksom
afven den mest flyktiga blick, kastad öfver verldshistorien.
Ty menniskorna hafva gemenligen satt sig ett annat mål före,
nemligen att förderfva jorden med förvillelser, utrotningsbegär,
sjelfmyndighet, maktspråk, menniskostadgar, despoti eller också med ett
andligt förnedringssystem, bygdt på ruinerna af en förkättrad kristendom
och på statskyrkans ofördragsamhet, som är ett hån emot mensklig.-
heten.
Af dagliga erfarenheten finna vi, huru ej blott kabinetten och denna
jordens mäktige ständigt jemka och notvexla med hvarandra och huru
de emellanåt leda nationerna till blodiga fejder och skändliga
förödelser, utan äfven i det enskilda lifvet vill den ene samla på den andres
bekostnad, och man ser oupphörligt, huru den ene yfves öfver den
andre, vill vara förmer än den andre i ära, i prakt, i anseende, i
rikedom och i samhåallsstaällning.
Så har det alltjemt fortgått i alla de åar, under hvilka menniskan
upptradt i verldshistorien. Det är å ena sidan hersklystnad,
inkräktningsbegär, penningesnålhet och fikandet efter vinning och materiela
fördelar samt å andra sidan egenkärlek, folkgunst, högmod och lard
stolthet, som gjort menniskorna till hvarandras bödlar, plagoris,
tuktomästare eller afundsmän.
Det är sannolikt på grund af detta menniskornas allt jemt fortsatta
barbari, som den bibliska urkunden börjar menniskans första historia
med ett brodermord. Och just till följd af dessa öfvervägande
passioner har man äfven i våra dagar måst göra barmhertigheten till en
institution och hjelpsamheten till en fattigvårdsförordning.
Också ser man, att menniskokärlek, brederlighet, välgörenhet och
uppoffringar för andra. väl äro mer att betrakta såsom tomma namn
och filantropiska fraser än som egentlig verklighet. Ty nutidens
ridderlighet består mera i prat än i uppmuntran och frikostighet, och
man utdelar icke sina gåfvor i någon annan ordning än den
samhåallslagarna föreskrifva.
Detta beklagansvärda förhallande är också en orsak till allt det
elände och all den nöd, som finnes i samhället och öfver hvilken man
skrifver och talar så mycket, i böcker och i tidningar, men utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
