Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ski. Skulle hon inte bli varse den välbekanta, mörkblå
täckvagnen med den skäggige kusken Ilja? Häromdagen
hade pappa också skrifvit, att han inte skulle komma,
men sen hade han kommit ändå.
Men ingen täckvagn syntes till. Där kom bara en
likvagn med en liten hvit furukista utan bårkläde; den
var täckt af hvit snö i stället. Efter kistan gick en
gammal rödnäst tsjinovnik i stubbig, maläten kapprock,
som såg ut som en fruntimmerssalopp. Han raglade som
en drucken, men kanske det var af sorgen. En liten
flicka ledde honom vid handen, förmodligen den dödes
syster. Likvagnen ristade så på den gropiga gatan, att
kistan var nära att falla af i smutsen.
Himlen var smutsgul med mörkgrå fläckar som en
spindelmage. Och däruppifrån kom i sakta fall hvad det nu
var — isigt regn eller våt is, likt drypande var. Den
svarta, hemska tövädersstaden låg där som ett lik utan
svepning. Smutsgul, frän dimma trängde genom fönstret
in i rummet och fyllde det med liklukt och snörde ihop
strupen och lade sig öfver bröstet, kväfvande. På andra
sidan Fontanka sväfvade den trehöfdade örnen med
utbredda vingar öfver Katarinainstitutets krön. Ofvan den
svarta petersburgska tösörjan, ofvan det svarta, nakna
liket verkade den olycksfågel och löjligt triumfatorisk.
Åter veko sig benen, och det svartnade för ögonen.
Hon lutade sig mot sockeln till en byst af kejsar
Alexander I. Det var en kopia efter Torvaldsen.
Då mörkret för ögonen vek, började hon se på
bysten. Hon tyckte inte om den. Ansiktet föreföll
henne främmande. Det erinrade henne om de romerska
kejsarna hon sett i museer, Trajanus, Antoninus, Markus
Aurelius: samma vemodigt undergifna, liksom kvällsblida
förklaring öfver dragen. Fylliga, slätrakade kinder med
gropar i, kort, trubbig, egensinnig näsa; hög, kal panna
med ett strängt, nästan bistert veck; litet insjunkna, smala,
buktade läppar med ett stereotypt älskvärdt småleende.
Hon kastade en jämförande blick på ett porträtt af
kejsarinnan Katarina, som också hängde i rummet. Ja
det var samma leende hos dem båda och samma mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
