Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.210
Tänderna skallrade mot glaset, och med ett
skuldmedvetet leende försökte han få vattnet öfver läpparna.
Och sedan åker han igen. Dit eller därifrån ?
Framåt eller o tillbaka? Och allt som varit var det inte
en dröm? Äter en ändlös slätt, inte en kulle, inte en
buske, endast enformiga, tufviga torfmossar och vid själfva
himlaranden, där molnen ligga som klippta med sax, en
koppargul dager. Och det tycks honom, att han har
åkt och åkt i all oändlighet och aldrig skall komma fram.
— Ptro! Ptro! — skrek Ilja och drog tyglarna åt
sig. Vagnen gjorde en tvär sväng och hade så när vält.
En af de två hästarna, som nyss sprängts, låg på vägen.
De lefvande blefvo rädda för den döde kamraten,
reste sig på bakbenen och ville falla i sken. En
kråk-fiock flög kraxande upp från kadavret och styrde, svart,
mot den gula ljusningen.
Ilja hoppade ner från kuskbocken, lade remtygen till
rätta och lyfte upp ena hjulet ur ett hål i vägen. Han
kastade en blick på täckvagnen. Men kejsaren hvarken
hördes eller syntes. Månne han sof?
Nej, han sof inte. Han hade krupit in i
vagns-hörnet, hans ansikte hade blifvit likblekt och förvridet
af fasa, och med vidöppna ögon stirrade han ut på den
tomma vägen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
