Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.211
mes égarements. Hon är död. Jag lider straffet för
alla mina förvillelser».
Det andra brefvet var till Araktsjejev:
»Yar ej orolig för mig, min käre Alexej
Andre-jevitsj. Det var Guds vilja, och jag böjer mig för den.
Med undergifvenhet skall jag härå min bittra sorg och
bedja till Gud, att han stärker mina krafter. Jag
motser med glädje att få träffa dig i morgon och hoppas,
att min resa och hvad jag därunder kommer att få se
i någon mån skall skingra mina sorgsna tankar.
Din uppriktigt tillgifne vän Alexander.»
Han lade sig. Han var just på väg att somna,
då han plötsligt for upp som vid en oväntad stöt. Han
hade kommit ihåg hvad han sett på landsvägen, just som
kråkflocken kraxade och svart hade flugit mot det gula
aftonskenet.
En liten gubbe lik de där pilgrimerna, som gå
omkring på vägarna och tigga pengar till kyrkbyggnader i
Kristi namn. En grånad och skallig liten gubbe med
blåa ögon — »ett par stackars snälla kalfögon» —
alldeles lika hans egna i spegeln. Han hade sett honom
en gång förr, kort efter faderns död, då man trott honom
på väg att förlora förståndet. Då hade han inte känt
igen honom, men nu visste han: det var han själf,
gosu-daren, som afsagt sig tronen och blifvit en fattig pilgrim.
Att se sig själf det betyder död. »Än sen», tänkte
han, »döden är ju också en afsägelse och kanske den
bästa... Bäst som sker!» smålog han i plötslig befrielse,
vände sig på den vanliga sidan, den vänstra, lade handen
under kinden och somnade genast.
Dagen därpå for han jämte Araktsjejev att bese
militärkolonierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
