Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
till Volkonski. — Han är mycket dålig, och man kan befara
det värsta. Han vill inte lyda någon. Han är envis .. .
Han hade så när upprepat Napoleons ord: »han är
envis som en mulåsna».
— Han är själfhärskare, men sjukdom är en än
större själfhärskare. Och hvad är det åt honom? Hvad
är det åt honom? — tillfogade han tankfullt. — Om man
bara visste hvad det vore.. .
— Tror ni inte det är någon febersjukdom? —
frågade Volkonski.
— Nej det är inte det jag menar, — svarade Wyllié.
— Det är inte sjukdom, inte bara sjukdom .. .
De stodo i salen intill kejsarens rum. Där var mörkt,
och i den allra mörkaste vrån stod kejsarinnan med
ansiktet mot väggen och grät. De sågo henne ej. Hon
lyssnade, och plötsligt slutade hon upp att gråta. Hon
smög sig tyst ut ur rummet och gick in i sitt kabinett.
Där kastade hon sig framstupa i soffan och borrade ner
ansiktet i kudden. Allt inom henne var stelnadt,
för-stenadt, dödt.
»Hvad det är med honom? Hvad det är med honom?
Sammansvärjningen, Hemliga Sällskapet — det är det!
Och jag hade glömt det, jag tänkte bara på mig själf,
jag glömde honom. Han dör af det, och ingenting,
ingenting, ingenting kan jag göra!»
Med ens erinrade hon sig, hur lycklig hon varit den
där kvällen fore hans återkomst från Krim, hur hon
blickat upp till stjärnorna och gråtit och bedt och tackat
Gud. Ja Gud straffade henne, för att hon älskade för
mycket! Men hvarför just när hon var så lycklig?
Hvarför just då? Hvarför?
De följande tre dagarna, från 11 till 13
november, var allt som förut: han var hvarken sämre eller
bättre eller ibland sämre och ibland bättre. Sjukdomen
lekte med honom som katten med råttan. Fortfarande
steg han upp om rnornarna och klädde sig, men nu
orkade han knappast gå utan låg mestadels på soffan.
Krafterna aftogo märkbart. Febern höll i sig. Från
intermittent blef den oafbruten. Doktorerna slutade upp
att tala om febris gastrica biliosa och befarade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
