Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
svårare sjukdom. I synnerhet oroades de af patientens
ständiga begär att sofva. De väckte honom oupphörligt.
— Väck mig inte, låt mig få sofva ut, — bad han
klagande. — Lämna mig i fred! Det är bara lugn jag
behöfver. Och jag har det så bra, så lugnt.. .
Och åter somnade han.
— Är det här döden? — tänkte han en gång.
— Nå ja, är det döden, så är jag också nöjd och
tackar Gud.
Den hade ingen skräck med sig. Blott befrielse,
liksom en yttersta frigörelse var det, och så ett gränslöst
hopp, den där mystiska kallelsen, som han hade förnummit
en gång i tranornas skrik och i kometens svindlande fall.
I ett af de sällsynta ögonblicken af klart medvetande
kallade lian till sig Diebitsch och frågade:
—• Har du skickat en kurir efter Golitsyn?
— Ja ers majestät, — svarade Diebitsch och ville
tillfoga något, men kejsaren var så dålig, att han gick
utan att ha sagt det.
III.
Lördagen den 14 november steg kejsaren upp i vanlig
tid på morgonen, klockan half sju, klädde sig, gick stödd
på Jegorytsj från sängkammaren in i toalettrummet,
satte sig framför det lilla toalettbordet med den runda
spegeln och begärde sina rakdon. Jegorytsj satte fram
varmt vatten, tvålkopp och rakknif. Kejsaren började
raka sig, men han var så matt, att händerna darrade, och
bäst det var skar han sig i hakan. När han fick se
blodet, bleknade han, vacklade och föll af stolen. Det
lilla bordet välte, och spegeln gick i kras.
Jegorytsj, som gått ut ur rummet på ett ögonblick,
kom inspringande vid bullret och fick se kejskren ligga
Meresjkovski, Alexander I. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
